Så låt mig titta in i ditt ordförråd och hämta hem ett begrepp jag aldrig tidigare stött på. Så får du ett ord av mig. Det kan vara just det ord du behöver på vägen.

Frågvisa barn utbildar sig själva!

****

kindenberg

@Korlingsord Vilken vikt lägger du vid skrivstilsträning med dina elever? #nypåjobbet

Korlingsord

@kindenberg Uppdaterat mitt inlägg till dig… läs och ställ frågor om du behöver mer kunskap eller önskar en bättre diskussion!

******************************

Åh – jag älskar frågor. Tack Kindenberg.

Så här tänker jag om din fråga. Din fråga behandlar jag så här:

• Jag går till styrdokumenten – alltså i detta fall kursplanerna i Svenska.

• Jag läser noggrant igenom syftestext och de mål som eleven ska få uppnå under sina skolår.

• Jag grubblar själv på vad jag tänker och tycker. Det är för att få veta hur jag ser på saker och ting. För jag kan inte besluta självständigt utan har mina uppdrag att fullfölja. Men det hindrar mig inte från att själv fundera. Om jag inte reflekterar över detta så jag smitta mina elever med mina dolda tankar om det här. Jag kanske hatar skrivstilen själv men måste undervisa om den.

• Jag funderar också efter relevans i tiden. Är det relevant att kunna skriva skrivstil idag. Man måste ha en personlig handstil då man skriver namnteckningar och autografer, vilket barn och unga gärna prövar.

• Jag tror dock att det är ännu viktigare att kunna läsa skrivstil. Det är något vi alldeles för sällan talar om. Vår läsförmåga. Skrivstilen handlar om att kunna läsa dokument från en svunnen tid.

• Jag grubblar också på vad skrivstil är för något? Vad är det för sorts skrivning? När blev den obligatorisk för eleverna? Varför då?

• Själv älskar jag att skriva. Konstarten skrivstil är något jag fortfarande tränar mig på. Det är vilsamt och motoriskt en utmaning.

• Det finns läror om skrivstil. Det finns den öppna skrivstilen och det finns… och när behövdes den och varför? Hade den inte med hastigheten att göra? Att kunna skriva snabbt? Vad var och är syftet med skrivstilen?
  

• Frågan kvarstår – vad säger kursplanerna:

KURSPLANERNA SÄGER:

I syftestexten står ord som ”skriva väl” . Jag tolkar inte det som välskrivning utan mer som förståelse av språkbruk och språkvårdande omsorg om sin mottagare. Att bli r.ätt förstådd helt enkelt.

Språk är kommunikation. Hur ofta kommunicerar vi med skrivstil? Jag kan tycka att man kan få pröva skrivstilen genom att skriva sina texter på massor av sätt i digital form. Det är skrivstil men utan snirkelikrokiga pennföringar.

Det skrivna ordet ska kunna hanteras säger syftestexten. Jag kan inte heller se att skrivstilen berörs i den formuleringen. Men att kunna läsa skrivstil kan jag läsa in där för att kunna läsa en personlig handstil och skrivstil handlar om att kunna hantera det skrivna ordet. Men det är inte det syftestexten avser utan innebörden förefaller mig större än så då man skriver ”hantera det skrivna språket”.

I mål att sträva mot letar jag febrilt efter något som skulle ge skrivstilen en plats. Ifall vi nu tycker att den ska ha det:

• …tolka texter … tolka texter måste betyda att man kan läsa skrivstil. Det betyder inte att man kan skriva den.

• utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter – här kommer den läsförmåga som kan behövas för att förstå skrivstil.

• utvecklar sin förmåga att skriva läsligt för hand och att använda datorn som hjälpmedel.

• språkbruk – detta ord kan innefatta skrivstil – men jag ser inte någon omslutande tanke i kursplanen för detta skrivstilande
  

Det står ingenting om skrivstilsskrivandet. Däremot står det i våra nationella kursplanesträvansmål att eleven ska få utveckla en förmåga att skriva läsligt.

LEKTIONSFÖRSLAG

Detta är oerhört viktigt – förmågan att skriva kommunikativt tolkar jag det som. Att skriva så att du och jag förstår och kan läsa det som står. Denna form av skrivande måste vi samtala med eleverna om. Vi måste också läsa elevernas texter som akt av kommunikation. Inte rättningsunderlag. Eleverna ska få uppleva skrivandets kommunikation. Skrivstilen kan vi alltså lika gärna skriva på datorn… och öva oss i att läsa den för varandra. Sedan tycker jag det vore roligt om eleverna bad sina farmödrar, mammor, pappor och gammelfarfar att skriva något med skrivstilen de en gång lärde sig i skolan. Sen tar man med sig alla skrivstilar och små meningar och lär sig att uppfatta såväl personligt skrivande som att faktiskt kunna läsa vad som sägs.

Jag tror mer på läsandet av skrivstilen än om förmågan att skriva den. Men jag brukar i de högre stadierna låta eleverna skriva skrivstil. Men det sägs ingenting om det i kursplanerna trots att jag inte finner något stöd för detta i kursplanerna, mer stöd i traditionen i skolan och misstankarna om att jag inte gör det jag ska göra. Flera elever tycker också om att lära sig skrivstil. Och det är en skrivkonstform som handlar om att vårda något. Men som sagt – Jag har lusläst. Och jag är väldigt trogen min kursplan. Den ger mig svar och hjälper mig att fokusera på mitt uppdrag.

Läs och titta på Hakkes skrivstil…

SvD artikel om hur skrivstilen förstörde …

Och det fria ordet är fritt och skrivstilar är gratis …

- Men Anne-Marie så du ljuger för dig själ, säger jag då. Men ordning är personlig. Den är det. Den kollektiva ordningen är inte personlig. Den är en slags överenskommelse. Vi gör så här vi människor då vi möts i tunnelbanan. Sen gör vi så här när vi möts i varuhuset. Vi gör saker i en viss ordning. Men ordningar ändras. Det blir nya ordningar i varuhusen. Man måste hitta saker och ting själv. Det kräver orientering i hur andra ordnar saker och ting.

- Va, har de knapparna bland stolarna? utbrister någon.

Då är det så finurligt tänkt – det är en affärsidéordning. Man blandar ihop saker som egentligen inte hör till varandra för att skapa köpkraft och en slags förvåning.

- Va… nämen du Bertil, nu har dom tänkt tokigt, inte ska man blanda samman böcker med téer av kanelsmak…men du Bertil, det var väldigt länge sedan vi drack te överhuvudtaget…

och vips har kvinnan och han som heter Bertil köpt en burk med kanelte. Fast de egentligen inte gillar te utan dricker mörkrostat kaffe som de hittade på rätt ställe. Det är fiffigt att kunna sin affär. Då går man raka vägen till kaffehyllan och köper bara det man ska… det är en ordning som inte affärsidkaren gillar. Hon eller han vill att vi impulsköper en liten burk med kantareller i gräddsås fast vi inte alls skulle det.

- Hmmm, va… skulle du inte bara köpa kaffe?

Hemma hos mig är det iallafall ordning på torpet. Jag tror mig veta var jag har mina saker. Ibland undrar jag varför jag måste leta efter dem… lade jag dem inte där jag lade dem sist… vart tog den där boken vägen… örhängena som jag bar sist… var är de nu… och så irrar jag omkring och letar efter saker och ting.

Ordningen infinner sig aldrig. Jag tror det är bra!

@Korlingsord @kalexanderson J. K. Rawlings talks @Havard on benefits of failure and the importance of imagination http://bit.ly/d1sSHO

************

Jag plockar in mina twittrare här i bloggen. Jag har några som jag vill lyfta fram alldeles speciellt. Brian Kotts är en sådan Twittrare. Som en känslig sensor sänder han information som verkar intressant och skapar bekräftelse eller ger mig näring för de frågor jag är intresserad av. Och jag blir glad. Hur man visar tacksamhet mot näringstillförsel och unik generositet vet inte jag. Att jag är tacksam däremot – det vet jag. Därför hyllar jag nu Brian Kotts. För att ni alla ska få syn på honom!

Stod utanför Ikea och läste mina mail. Tittade upp mot himlen. Såg ljusen i små ögon som skrattade mot mig. Barn ska man le mot… från hjärtat. Och så svarade jag om språket och människan, hur orden vandrar från en parkeringsplats till en annan människa parkerad i en annan verklighet. Och jag skrev några ord till några människor som var där borta någonstans. Kanske satt de i en Ikeasoffa tänkte jag… och så skickade jag iväg några meningar. Och fortsatte mitt samtal med min medvandrare. Jag har min kommunikation i mina fingrar, i mina fötter, i mina händer, i min kropp och jag sänder ut och tar emot. Det är vackert på något märkligt sätt.

Denna fråga kom med Twitter och Jag tänker så här:

Vi har för närvarande strävansmål i engelska. Dessa strävansmål träder i kraft redan i förskoleklass. Det betyder att antalet timmar för engelska undervisningen totalt ska ligga i linje med faktum att eleven ska få sin lärande rätt tillgodosedd och undervisningen ska mynna ut i att eleven i årskurs nio med råge uppnått de strävansmål som vid skolavslutningen i årskurs nio är avklarade mål. Jag tycker för övrigt att det är skönt att varje ämne nu får taklösa mål – för inget lärande är klart och färdigt med avslutad skolgång i årskurs nio. Ingen elev kan avsluta sina studier efter att ha uppnått strävansmålen för årskurs nio… det finns nya mål att uppnå. Varför inte titta på gymnasielinjernas mål … varför sluta lära?

När speglarna låg på marken såg jag den blåa himlen. Så om man hänger med huvudet och känner sig håglös -  tänk om det vore så enkelt att ljuset och himlen syntes i marken. Tänkte jag och gick vidare. Sen tittade jag upp!