Det är en stor gest som syns här. Den är förevigad, ljudlös och märklig. Jag stod länge och tittade på den här dockan. Vet inte riktigt syftet med att göra en docka av detta slag. Jag ser heller ingen köpare av denna docka. Jag får däremot omedelbara impulser att lägga en försiktig hand på den övergivna dockan och trösta en aning. Jag tänker mig att närvaron av en annan mänsklig varelse kan förändra detta tillstånd av gråt och sorg, ilska och förtvivlan. Människan kan vara människans bästa vän.
Anne-Marie
Vilken frustrerande docka! Som aldrig blir nöjd! Den lägger man nog i en låda och låter ligga… Om man nu har oturen att få den i present av någon ond människa. För denna köper man nog inte till sig själv.
Btw. Installera wordpress-pluginet ”Subscribe to comments”. Då får jag ett mail när du svarat, så jag ser att du svarar 🙂