Lustskriveri: Citerat från charkuteriet

Idag hörde jag en gammal tant säga:

– My grandmother told me – don´t ever ask questions and never tell lies, sa kvinnan till mannen i matvarubutiken.

Kvinnan som sade detta var runt de 85. Och då räknade jag ut att hon måste haft en mamma som var runt 23 när tanten föddes. Då föddes tantens mamma för 108 år sedan. Det betyder att tantens mammas mamma måste vara född ca 23 år före det, då är tantens mammas mamma, alltså tantens mormor född för 131 år sedan. ( Detta är en väldigt exakt uträkning, man kunde kanske runda av resonemanget och säga 130 år sedan, men det tycker jag är lite trist. Jag vill bestämma när de är födda i min fantasi. Alltså 131 år sedan).

Med utgångspunkt av dessa årsfakta så måste tantens mormor ha kläckt ur sig denna sanning – don´t ever ask questions and never tell lies – för ungefär – måste tanten ha varit ungefär åtta år, dvs säga för 77 år sedan.  Det här bygger på att tanken om att barn lyssnar och lär av sina morföräldrar ungeför när de är 8 år (bestrider ni detta är ni varmt välkomna att diskutera fenomenet på bloggen).

Min dotter som nu också lagt sig  i detta resonemang menar att vi  har varit väldigt vetenskapliga i våra antaganden, jag och min dotter, och vi har långsamt resonerat kring kvinnans, tantens, gummans eller vad det nu ska heta, hennes ålder. Vi tycker att det finns all anledning att också diskutera hur det här som mormodern sade för 77 år sedan har relevans i vår tid. Och speciellt i en speceributik där för övrigt den personen tanten sade det här till skakade oförstående på huvudet. Då vi kom efter tanten i kön och hörde henne säga det här så var vi på vippen att fråga varför expediten, som var manlig i åldern 18 årsåldern,  inte kunna finna något klurigt svar på hennes påstående.

Vi insåg att den historiska rösten hade kommit in i vår vardag. Tantens mormor kan också ha berättat denna lärande berättelse för sin blåögda lilla åttaåring, men själv fått höra den av sin mormor och så är vi nere på ett uttryck som kan vara hämtat ur rena rama 1800-talets början.

Vi undrar också vad den lilla åttaringen (tanten) kanske hade ljugit om och vad det var hon inte fick fråga om. Eftersom hon nu ärvt den negativa inställningen till frågan kunde vi inte, trots vår vilja och intention, vidare undersöka saken.

Så!

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.