Ge bort en stund till en elev vars lilla hamster har dött

Man kan ge bort alla möjliga stunder. Detta är en stund jag har givit bort till många av mina elever. En stund för sorg över det döda husdjuret. Man skapar stunden så här och den ska vara fylld med stor respekt för det barnet känner och faktiskt ge utrymme åt den stora gråt som behöver gråtas.

Och som alla stunder så ger man bort denna stund på detta lilla viset:

  • Man behöver titta noga på den man ska ge bort stunden åt. Det behöver man alltid göra. Man ser att den här lilla människan har just varit ledsen, eller hänger lite med kroppen som man gör när sorgen väller över och in.
  • Man sätter sig intill den där lilla människan och är medveten om att man sitter där intill. Kanske lägger man sin stora frökenhand över axeln på den sörjande eleven.
  • Om man vill kan man säga att man ser att den lilla människan är en aning ledsen och så säger man att det är faktiskt så att alla människor har rätt att vara ledsna. Man får det och man har rätt till det.
  • Då kan det hända att den där lilla människan plötsligt kommer på att sorgen är så stor och hamstern är så död, och då ska man ta fram den där soffan som man har i alla välutrustade klassrum.
  • Man säger till barnet att barnet gärna får krypa upp i soffan och strunta i de gamla matematikböckerna eller kartböckerna från 1942 och få sig en liten sorgestund.
  • Om man vill lägger man en liten värmande filt över barnets ben och säger – att jag finns här och kommer inte lämna dig. Jag ska bara se till att de andra eleverna kan fortsätta arbeta.
  • Sen sätter man sig en stund och pratar fint om hamstern, om hur söta de pepparkornsrunda ögonen är och det viktiga är att veta vad hamstern hette. – Jaha, hette han Augustin, din hamster. Så fint. Hur ska Augustin begravas nu då?
  • Det lilla barnet tycker mycket om att prata om dessa viktiga saker. Det är värre när man inte får den där stunden att sörja, utan måste bita ihop eller springa ut på toaletten och låsa in sig och stå och smyggråta alldeles för sig själv.
  • Det brukar finnas många som vill trösta och det ska man givetvis få göra. Denna stund kan utvecklas att bli kollektiv. Kanske en liten samlingsstund kring den stora livsfrågan och dödenfrågan. Kanske kan man också läsa högt ur en högläsningsbok.
  • Och efter en sorgestund i klassrummet så brukar den lilla ungen bestämt och viktigt lägga sorgen åt sidan ett tag för att ta itu med skolsaker och samarbeten. Men som lärare måste man hålla beredskapen för eventuella minnen som en hamster kan sätta igång i en liten människas tankar. Det är viktiga saker detta. Mycket viktiga.

Det här var en stund som vi alla behöver. Sorgen delar vi alla men vid olika tillfällen.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen, Sorg, Värdegrunden. Bokmärk permalänken.

4 svar på Ge bort en stund till en elev vars lilla hamster har dött

  1. Morrica skriver:

    Mycket mycket viktigt. Soffan i det välutrustade klassrummet är inte bara för sagoläsning.

  2. Pingback: Tweets that mention Ge bort en stund till en elev vars lilla hamster har dött « Anne-Marie Körling -- Topsy.com

  3. Alma T skriver:

    Sorg är ett ämne som intresserar mig mycket eftersom jag tycker det är lite tabu i samhället. Tack för ett fint inlägg.

  4. Anne-Marie Körling skriver:

    Vi talar inte om den – som om vi inte fick. Det grundlägges tidigt. Man ska absolut föra det på tal, bereda det en plats.

Kommentarer är stängda.