Lev Vygotskij: När jag iakttar ett äldre barn, ser jag inte heller att det skulle föredra ett äpple i fantasin framför ett verkligt.
Anne-Marie Körling: Det tar lång tid att härbärgera idén om äpplet och kunna förnimma dess smak utan att känna det, hålla i det, lukta på det. Det krävs erfarenhet av att smaka på äpplet, bita i det, grimasera över dess surhet, känna saften rinna in i munnen och lite utanför, förnimma skalets hinder och det vita köttets möte med tänderna. Det tar tid att förstå att ett äpple kan knyta ihop en serie om utvandrare och invandrare och att Astrakanäpplen har en alldeles unik och speciell betydelse och smak. Det handlar om att få erfara äpplet i timmar, dagar och år. Och någongång när man själv identiferat äpplets beståndsdelar med det inre mötet äpplet gör med känslor och sinnen som det framträder i sin högröda glans därinne i fantasin. Då vattnas det i munnen bara vi läser och skriver om detta äpple. Och vi kan förenas i en inre föreställning, men också så främmande och skild från din unika. Det tar tid. Och till denna tid behövs erfarenhet. Av många, många, många äpplen. Ett enda äpple fungerar inte. Och om äpplet är surt så flyttar det söta äpplet inte in i oss.
(Lev Vygotskij: Tänkande och Språk, 2007)
Tack för att du läste detta inlägg för mig idag. Dina ord ger mig mod. Jag vill och vågar!
Vad skulle Proust tyckt om att smaka på äpplet?
Vad skulle Vygotskij tyckt om madeleinekakan?
…ja, man kan inte jämföra äpplen med madeleinekakan, i nyttighetens namn!
…men jag tycker mycket om äppelpaj.
Jag menar … det var en mycket poetiskt inlägg som du har skrivit, Anne-Marie!
Tack Sspirit – det värmer gott // Anne-Marie