Den bortglömda gruppen och den framstående individen

– Pappa, där är ”många” utbrister den lilla sexåringen glatt. Han släpper pappans hand och rusar mot ”många”.

Många är hans tillhörighet och glädjen över att ha funnit sin grupp lyser i hela hans lilla stora ansikte. Jag tänker att det är väldigt klokt att det syns i läroplanen att gruppen är viktig och ska tillskrivas sina värden som läromästare och läroplats.

Läroplanen säger på sid 11 något om kunskaper och mål att sträva mot:

Att varje elev ska:

  • känner trygghet och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra.
  • lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra
  • utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt förstår betydelsen av att vårda sitt språk
  • lär sig lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper ..

Den lilla killen som släpper sin pappas hand lever i läroplanens omtankar om de kunskaper den lilla killen ska få utveckla. Jag läser egentligen in i allt som sägs att gruppen är en av förutsättningarna för utvecklingen av individen. Ingen är en solitud. Alla är en del av varandra.

– Jag ser ”många”! uttrycker allt det.

Jag, du, vi!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.