Skriva sig ut! Utåtskrivande! Utåtagerande skrivning! Skriv och låt! Skriv högt! Ljudligt! Överrösta din tysta skrivning!
Vi talar mycket om det tysta. Om det borde vi faktiskt hålla tyst. Det finns inget i kursplanerna och läroplanen som beskriver att det tysta klassrummet är det maximala klassrummet för lärande. Det betyder inte att ett klassrum ska vara högljutt och skrikit. Men det ska vara muntligt och innehållsinriktat, dela-med-sig-vänligt och utvecklande frågvist.
Jag räds den skrivning som äger rum i skolan. Den är inte utåtriktad, kommunikativ eller högröstad. Den är oftast ett kvitto på att vi har arbetat med någonting. Och ett underlag för bedömningar av någonting. Det kan säkert vara bra att vi har något att titta på men inte alltid och inte jämt i samma form.
Nej, i vår tid där kommunikation är i främsta rummet ska texter i skolan kommunicera med någon, några och helst alla. Texterna ska också kommunicera med den som har eller är i färd med att skriva texter. Det finns många aspekter att lyfta fram här. Men kommunikationen med det skrivna ordet kan göras mer muntligt. Själva processen ska vara det och högläsandet och uppläsandet av texter leder till en mängd samtal om språket och språkets uppbyggnad:
– När jag läser den här texten för dig upptäcker jag att jag använder massor av ”och” och jag tänker ändra det…
Så förutom att texten får bli en mötesplats och en kontaktyta så blir den också i öppen form möjlig att diskutera. Oftast är det eleven själv som upptäcker var och hur texten ska rättas till. Jag brukar mest låna ut och visa min nyfikenhet på vad eleven skriver och formulerar. För den nyfikenheten är mycket viktig. All skrivning och skrivutveckling ackompanjeras av en mångfald av höglästa texter av författare och självklart en modell av mig som lärare. Hur ska eleverna annars kunna hämta hem, låna och utveckla i förhållande till något. I slutändan skapar alltid eleven något eget! Men vägen dit går genom generositet och kommunikation, relation och samspel!
Förslag till högljudd skrivning:
- Alla texter ska högläsas
- Alla texter får samtalas om
- Man får låna hejvilt av varandra
- Skriv ljudligt! Överösta dina skrivna ord med din röst.
- Skriv högt och tydligt!
- Lyssna på din kompis skrivning.
Och – allt jag skriver på den här bloggen ledsagas av min egen röst. Jag talar in det jag skriver. Och det har jag alltid gjort. I skolan försökte jag höra min röst inne i huvudet. Och det krävde lite mer av penntuggeri av mig. Det var alldeles för tyst i klassrummet.
Jag såg på partiledardebatten om skolan och mellan två diskussioner kom en liten film som visade ”stökiga” elever som sprang runt i klassrummet, sedan sa speakerrösten…”hur kommer vi från det här….(bilden ändrades).. till det här” och då visades elever som satt tysta och jobbade var och en med ryggarna mot varandra….dit vill inte jag !
Kommunikation och diskussion är lärandets viktigaste delar! I realtion till någon annan får man syn på sig själv!
Jag har alltid varit en sådan som inte kunnat sitta still eller vara tyst. Mitt huvud bubblade av tankar och min kropp ville ge utlopp för allt jag kände. Min mamma fick alltid höra – Tja det går bra för Linda men hon måste prata lite mindre. Min mamma sa då -Låt henne prata, annars kommer hon ingen vart!
Idag har jag en liten kille i min grupp som har samma energi i kroppen och samma vilja att dela det han tänker. Han kallas stökig och jag samlar mod varje dag för att stå upp för honom mot mina kollegor. Han och jag har en kontakt, han vet att jag alltid lyssnar, därför lyssnar han också på mig. Han har rätt att utrycka sig och använda sitt språk., att ropa när han är ivrig och visa med hela kroppen är hans sätt!
I kursplanen för svenska åk tre står det att elven ska kunna läsa högt. Varför ska man läsa högt frågar jag ofta. Ofta får jag väldigt kloka svar på vad högläsande kan leda till. Samtal, två-vägs-intag av texten både genom ögonen och genom öronen, kamratläsning och ökad förståelse.
I skolan ska råda ett arbetsbefrämjande mummel, sa en gammal lärare jag kände. Tystnade är inte alltid just det.
@Linda: Skulle kunna sammanfatta det du talar om med ”att bli sedd”. Det är väl den bristen som är vanligast i klassrummet eller vilket rum du än befinner dig i.
@Anne-Marie: Blev lite fundersam först. Jag som alltid haft problem med ”stökigt” runt mig när jag ska skriva och läsa – Usch.
Men det här med att jag högläser när jag skriver i huvudet – då blev jag lugn igen.
Det konstiga är att konsten att formulera sig kan jag bara med tangenterna under fingrarna idag. Så är det oavsett jag skriver här eller på min blogg. Och givetvis när jag skriver bokmanus. Även om jag har en stomme och idé så tar storyn krumsprung och drar i väg med en när figurerna börjar leva sitt egna liv där upp i hjärnkontoret. Då är det bara att följa med i knapptryckandet för att omvandla den världen till ett läsbart medium så andra kan skapa sin värld. Det viktiga är att skriva. Redigeringen får vänta till efter att texten är på pränt. Plura
Hej,
Jag har gjort en tankekarta till att skriva berättelser som jag försöker få mina elever att tänka när de planerar sin berättelse. Skriver den i punktform här men har den som tankekarta till eleverna. Vi pratar ofta om vad det kan vara i de olika rubrikerna. Vi läser också berättande texter som elever har skrivit( hittar på skolverkets sida/ bedömning) och så får eleverna läsa diskutera (två och två) och sedan alla tillsammans.
1. Personer
2. Vad (vad gör dom och var är dom)
3. Händelse /start
4. Händelse fortsättning
5. Händelse avslutning
6. Berättelsens avslutning
Jag märkte att mina elever ofta hoppade direkt till händelsens början och avslut, ”knorren” saknades och avslutet på själva berättelsen saknades också. De avslutade ofta händelsen men inte själva berättelsen.
Pingback: Eka64 | Pearltrees