Det finns lärare som inte sätter MVG på elever trots att elever uppvisar gensvar alla de kriterier för att ha nått MVG. I den MVG orienterade eleven blir det här märkligt. Så många ont-i-magen-pluggande timmar för att få något så eftertraktat som ett MVG och ha den strävan för att få just sitt betyg kan därmed vara åsidosatt.
Om man sätter betyg ska man relatera till vad man sätter betyg på och i och inte hur detta betyg med ”säkerhet kommer att göra eleven omotiverad senare” utan att betyget handlar om det faktiska resultatet som eleven uppvisar. Jag har hört det här resonemanget alldeles för ofta och får frågor om det är tillåtet att göra så här.
Jag tror att man kan lyfta frågorna i lärarkollegiet – ja trots att de är en aning obehagliga – och fundera över hur och varför vi sätter betyg av de lägre, trots att eleven visar prov på det motsatta. Hur ser vi på betygen?
Jag ser inte att vi kan eller får göra på detta viset?
Voffor gör di på detta viset?
undrar jag och tänker på Ronja Rövardotter och de där små trollen som yttrar sin förvåning!
Vi lärare är i vårt uppdrag myndighetsutövare och vikten att vi följer uppsatta bestämmelser är därför givetvis essentiell. Vi får inte i vårt betygsättande bli taktiska, utan betygen ska som styrdokumenten säger spegla elevens kunskaper vid tidpunkten för betygsättande. Att inte sätta ett betyg enligt kriterierna har jag alltid uppfattat som tjänstefel.
I en debatt för något år sedan hörde jag Jan Björklund påstå att ”Det vet vi ju att lärare håller på de höga betygen vid höstens betygsättning för att dela ut dem vid vårens istället.” Han menade att betygen på så vis kunde fungera som en morot.
Att skolministern helt öppet accepterar sådana tjänstefel tycker jag vittnar om hans egen okunnighet vad gäller rådande styrdokument. För mig som en lärare som försöker ta sitt uppdrag på allvar känns det oerhört provocerande.
Jag vet inte i vilket sammanhang han sa detta, men funderar över om det verkligen var ett accepterande han uttryckte? När jag läser det ensamstående citatet får jag snarare uppfattningen att han lyfter fram en tendens eller sedvänja han ser för att vi andra också ska se den, och reagera på den.
Morrica: Björklund gjorde påståendet med acceptans och som om det var en självklar rätt för lärare att få vara taktiska vid betygssättandet. Tyvärr har jag svårt att minnas mer om debatten, men om jag gör det ska jag fylla på med en ny kommentar.