– Ja, vår lärare läser högt för oss, säger barnet jag talar med. Sen följer en hel berättelse om vad och vilka personer. Jag ser en berättarglädje. Den som genereras via boken, relationen och det egna. Allt är lärande. Det går inte att frigöra objekt från relation och känsla utan förnuft och grubblerier hör ihop med att vi delar med oss och gör något ihop. Högläsning är en sådan aktivitet. Vi är i texten i hop.
Jag har utvecklat högläsningen till något mycket aktivt. Jag tror jag har fem olika högläsningsundervisningar i klassrummet. Och jag tänker inte ge mig förrän jag utvecklat ytterligare fem. Jag tror på yrket, relationen och stoffet. Eleverna kan jag påverka och utmana, stoffet kan jag förmedla, översätta och problematisera och läraryrket – ja – det kan jag vara stolt över och förvalta så att undervisningarna blir dubbelt så många och når ända fram. Jag tror alltsammans kan översättas med lärande.
Ordet lärande! Ja, det är något vi är ihop.