Eleven: Jag kan inte matematik

Elever som säger att de inte gillar ett ämne eller inte kan någon engelska måste genast få hjälp att förstå vad de kan och vad de förstår inom det stora, gigantiska område som både engelska och matematik är. Det går nästan inte att säga att man inte kan någon matematik, det går nästan inte att säga att man inte förstår någon engelska. Det är alldeles för grova generaliseringar. Men så låter det ofta.

Lärare bör och ska bena upp vad eleven kan då eleven uttrycker sig så här. Dessutom måste vi lärare också uttrycka oss bättre. Vi kan inte heller säga att – Han är dålig i matematik!

Om vi säger så har vi inte definierat vad eleven har för brister exakt utan vi har klumpat ihop allt osorterat och presenterat okunskapen i en enda övergripande mening – Han är svag i matematik!

Det är inte möjligt. Alla kan dela. Alla kan något matematiskt. Men förstår inte att de kan. Därför måste vi utveckla kunskapen där den finns. Och hjälpa att skapa förståelse för eleverna vad de kan inom ämnet matematik.

Frågor jag ofta funderar över är – varför bestämmer matematikboken ordningen och varför kan man inte hoppa i kapitlen och också låta eleverna få göra det? Varför är formen viktigare än innehållet?

Det här inlägget postades i Formativ bedömning, Matematikundervisning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Eleven: Jag kan inte matematik

  1. alex skriver:

    ”jag kan inte matematik”- min och skrivkollegans b-uppsats handlade om just det! Väldigt intressant.

  2. Morrica skriver:

    Det är klart man kan hoppa! Hit och dit och härs och tvärs, i boken och ut ur den, in i en annan bok och tillbaka igen, precis hur det faller sig och efter behov. Boken är ingen lärare, den är bara en bok.

    Om eleven säger till mig ’jag kan inte det här’ brukar jag svara ’det gör inget att det känns så. Jag kan det, och jag kan lära dig det. Lita på mig och var inte rädd.’ Det är ofta en bra startplats, för att börja upptäcka vad eleven faktiskt kan och vad den behöver lära sig.

  3. Prestationsprinsen skriver:

    ”Det räknas alldeles för mycket och pratas alldeles för lite på matematiklektionerna”. konstaterade professorn i matematik Tord Ganelis på en av de första matematikbiennalerna i början av 80-talet. Och då menar han förstås resonemang om de matematiska områden som just nu arbetas med i klassen.

    Samme man har skrivit en bok som heter Introduktion till matematiken (finns tillgänglig gratis på nätet), där skriver han ”Om ej den matematiska framställningen ger intryck av enkelhet, elegans och skönhet, så är det fel någonstans, hos författaren, pedagogen eller i värsta fall den som studerar”. Alltså i absolut sista hand eleven eller studenten…

  4. Anne-Marie Körling skriver:

    Detta ska jag söka upp. Jag tackar storligen! A-M

  5. Jan Lenander skriver:

    Skönheten i det matematiska är viktigt att lyfta upp. Jag har inte tänkt på att även för oss som bryr sig om tillämpning av matematik i första hand så är det här med skönhet en viktig framgångsfaktor. Det är sorgligt lite estetiska influenser på matematiken. Att många matematiker är utmärkta musiker eller har andra estetiska talanger borde ge oss vägledning om hur viktigt detta är.

    Racerloppet genom boken med avbockning av antal tal motverkar just skönheten. Det är därför vi får förskräckliga inlämningar från duktiga elever på gymnasiet.

    Sen kan man självklart inte hoppa hit och dit i boken för matematiken har mycket som bygger vidare på vartannat. En duktiga mattelärare kan hitta bra sätt att hoppa hit och dit i boken tillsammans med sina elever.

  6. Tord Ganelius bok ”Introduktion till matematiken” finns tillgänglig på nätet via natinellt centrum för matematikutbildning på GU, http://ncm.gu.se/node/1111 .

    Ja, matte kan vara skönhet och spänning, känslan när man nästan löst ett tal eller genomfört ett bevis, en pirrande känsla av att hjärnan går snabbare än tanken (möjligt?) borde alla elever få uppleva!

  7. andreas g. skriver:

    För att få en elev att förstå det sköna i matematiken går det inte att syssla med vardagsmatematik, för att förstå det sköna i en matematisk teori måste tanken vända sig från det konkreta mot det abstrakta och generella, och för det krävs tid, uthållighet och en viss matematisk talang, och dessutom är det förmodligen inte realiserbart i en vanlig matematik undervisning.

    Den bästa textboken att börja med för att komma i kontakt med skönheten i matematikern, är fortfarande Euklides Elementa.
    Det är en skam att den inte finns i en ordentlig svensk översättning…

    /andreas

  8. Jan Lenander skriver:

    Andreas, häftiga ledtrådar in till en värld där matematik blir oerhört skönt. Skönhetsbegreppet är dock stort och det finns många skönhetsupplevelser som kan hittas på mycket mindre och konkretare kunskapsvägar mot matematiken.

  9. andreas g. skriver:

    Jag håller helt med dig, Ann-Marie!
    Det görs för stora generaliseringar, inte bara i matematiken utan även inom andra kunskapsområden. Antingen kan du detta, eller så kan du inte detta, baserat på skolans måttstock. Men det tas aldrig fram vad eleven faktiskt kan eller förstår. Lärare borde uppmuntra detta, dvs elevers självständiga tänkande och förståelse av matematiken. Och genom att göra detta kommer eleven prestera ännu bättre eftersom uppmuntran är bättre än pekpinne för att sporra elevers nyfikenhet. Men läraren måste även vara lite som en vägledare, så att eleven inte hamnar allt för perifert, och för det krävs både en god matematisk kompetens, men även en förståelse för elevens brister och styrkor från lärarens sida.

    /andreas

  10. andreas g. skriver:

    Jan:

    självfallet är skönhetsbegreppet stort, beroende på vad man pratar om: konsten, musiken, filmen eller matematiken etc.
    Men, Jag är säker på att de flesta som förstår sig på matematik, håller med om att skönheten inom matematiken ligger på den abstrakta nivån, inte på den konkreta.

    /andreas

Kommentarer är stängda.