”Prästens lilla kråka skulle ut och åka”

Idag har jag farit omkring i tanken. I den yttre formen försvann jag än hit än dit. Inte en gång slank jag ned i diket. Jag höll mig till kommunala medel men lyckades ändå ta mig lite vilse. Jag for kollektivt vilse. Det kändes tomt att kliva av bussen på en ödslig plats långt utanför de vägar jag kände till. Jag fick därmed bli hämtad av en mycket förvånad person som undrade hur det här egentligen gick till. Japp svarade jag. Åker man fel så åker man fel.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på ”Prästens lilla kråka skulle ut och åka”

  1. Plura skriver:

    Du var det Prästen eller Mormors lilla kråka.

    Skrev om mormors lilla kråka som åkte i diket hos mig. Men som vanligt är jag urtaskig på att komma ihåg hur strofterna lyder. Du har säkert rätt.

    I morgon slikner jag med SJ till Götet. Plura.

  2. Mats skriver:

    Slinka – slank – slunkit

    Den slanka slinkan… Nej det blev alldleles fel!

    Hoppas du hittar hem!

  3. Mats skriver:

    Eller är det slinta?
    Slinta – slant – sluntit?

  4. Anne-Marie Körling skriver:

    Ha – ha – ha – ni är för gulliga. Jag är hemma. Men först var jag borta. A-M

  5. Fröken Anki skriver:

    Anne-Marie, jag vill vara i ditt klassrum!
    Har precis, efter lång tid, tittat på programmet Körlings Barn och är helt lycklig! Vilka möjligheter dina elever har och får. Underbart! Tänk om alla elever kunde få ha det så. Längtar så tills jag får ett eget klassrum igen!
    Tack för dina ord och tankar!

Kommentarer är stängda.