Julen får uttryckas på många sätt. I mitt barndomshem uttryckte den sig bland annat med en julkrubba (det var ordboken som fick mig att minnas) och i den julkrubban stod det två lejon. Jag undrade alltid varför lejonen stod där. Det ena lejonets tass var sönder och faktiskt borta och ut stack istället en vass ståltråd. Hur som helst så spardes mossan i alla år, den mossan som skulle läggas på julkrubbans tak och runt lejonen och de små lammens ben. Efter många år kändes den mossan som sten och så fort man tog i den smulades den makligt sönder till damm och nästan ingenting. Tillslut så fanns det inte så mycket mossa kvar. Jag undrade alltid över det där. Varför är det ingen mossa kvar? Och var försvinner allt?
Men så vändes mina historiska och sagoberättande ögon mot plåtarna med pepparkakor och julens dagsfärska göromål.
Så dagens ord får bli mossa! Det får bli det!
Julkrubba får inte missförstås som den där julmaten (julkrubb) vi äter oss mätta på!
Jag är snäppet för ung för detta men tror att det finns äldre läsare som Minns Nicke Lilltroll och ”Mossa mossa alla människobarn”!
http://www.kurt-ulander.com/Gulsele/JulNyar/”Nicke%20Lilltroll”%20INTRO.mp3
Eller börja här:
http://www.gulsele.junselebyar.se/MEDIA_filer.htm
Pingback: ”Mossa mossa alla människobarn!” « Tysta tankar