Lärarens modell (läraren gör det eleverna ska göra – hur skulle det annars bli en modell):
Det var först då jag rundade ett hörn (mycket märkligt att man kan runda hörn – de är ju så kantiga) som jag med frusna fötter (behöver du inte förklara för dina läsare – de struntar gladeligen om dina fötter är varma eller kalla) insåg att jag borde gå hem (men när kommer du till startskott med den här berättelsen – är det meningen att du ska lägga alla dina förehavanden framför oss läsare) och därmed tog tunnelbanan bara en endaste station (latmask – du borde ha kunnat gå den där sista sträckan på egna ben – pyttsan vilken latmask du är). Och här slutar min berättelse (det var väl för väl – det var ju knappt något innehåll i det du sökte berätta – man liksom gäspa sig igenom raderna) eftersom jag bemöts av sådan hård kritik (Va… Vem har kritiserat dig? Jag har bara försökt vara mig själv och berätta att jag läser och har lite synpunkter men som sagt jag ska vara tyst, jag ska inte säga något mer alls – jag tar mina händer från det här).
Lektionsförslag:
Jag gjorde det här med mina elever. De fick läsa författares texter och lägga till parenteser. Ibland handlade parenteserna bara om matematik. Alla synpunkter skulle vara matematiska. Det blev hur bra som helst.
Häftig idé!