jag klev rätt in i tystnaden
bosatte jag mig för en tid
i klostret hos mig själv
i knappa meningar och bristande innehåll
jag sökte skydd i det ordlösa
för orden fattades mig i vårt rike
där andra behärskade orden bättre
där ord med lätthet formulerade vad som helst
mina ordböcker räckte inte till
jag sökte formulera mig
men inget utrymme fanns mellan talstreck och punkt
Waow! Det var jättefint!
Sådan tragik. Du beskriver som att du blev bespottad och att du kvävdes av utflugna smädelser. Du ville försvara dej men ordlösheten tog överhand. Ditt rika vackra ordflöde hörde ej hemma i det ordrike där elakheten har sitt säte.
Ungefär så vill jag tyda din dikt. Måhända morgondagen belyser dikten på ett ljusare sätt. Måhända….