Jag funderar över hur vi skriver kapitelrubriker. Då slår det mig att vi kanske aldrig någonsin kommer så långt i våra skrivundervisningar att eleverna får pröva att skriva kapitel och förstå indelningen av det egna skrivandet. Vad värre är då om vi inte heller undervisar om kapitlen och organisationen av en bok och dess innehåll.
Jag funderade en aning i det öppna vänskapsforumet där vi alla är vänner och fick en hel del roliga tips om hur man kunde tänka:
Varför inte indela kapitlen i djur, för att de är vänliga och snälla, eller i godissorter. Jag kom genast att pröva:
Först djur:
- Elefantens kapitel – under detta kapitel handlar det om stora, stora saker som kan tyckas en aning grå men som äger tyngd ändå.
- Valrossens kapitel – från det stora till det lite klumpigare, här kan allt det samlas som ska vilas fram men ändå ha en viss tyngd och gärna lite vass också. Valrossar är som bekant inte så vänliga om man tänker efter. De har stora betar och det har elefanter också.
- Gråsuggornas kapitel – ja allt det där vi inte vill skriva om men som ändå måste fram, något för det undermedvetna myllret under något slags mörker.
- Mörtens kapitel – ja det måste vara något från vattenriket och mörten får mig att tänka på något som är piggt men kanske inte så klokt. Jag tycker mig förstå att de nappar på det mesta. Det måste finnas ett kapitel också för sådant som inte är som genomtänkt.
- Sengångarens kapitel: Det får bli det där långsamma innehållet där orden får oss att vaggas in i något slags vilsamt.
- Koltrastens kapitel: Allt blir så mycket bättre om man lägger in taktkänsla och en aning trudilutt i det man skriver, kanske att texten går att sjunga också. Kanske är det en sång rentutav!
Någon gav förslaget att kapitlen kunde delas in som godis, och genast fann jag massor av godisbitar jag kunde skriva under.
- Gelehallonens kapitel – Gelehallon har funnits sedan urminnes tider så detta kapitel får innehålla något slags historiskt perspektiv och den kan presenteras en aning sockersött, minnen från då brukar kryddas med det goda.
- Skumbananernas kapitel – Det är alltid spännande med något skumt och det bör finnas kapitel med inslag av något skumt. Men kanske feltolkar jag ordet skumbananer, men jag tycker det är en aning skumt att man låter skumbananerna heta skumbananer där annat godis som också är producerat som skum inte får heta något med skum – tänk om det sockerbitarna, de där vita och goda, kallades skumsockerbitar? Något skumt är det allt!
- Dumlekolans kapitel: Det där kapitlet som inte riktigt avslöjar sitt innehåll fastän omslaget ändå talar om exakt vad det är – en dumlekola. Jag gillar dumlekolor så jag måste få ett kapitel som heter så – men varför vet jag inte riktigt. Kanske för att det kapitlet ska man suga på. Nej, inte själva boken, utan själva textens innehåll. Att suga på en bok… näe!
- Svarta lakritsbåtar – ett kapitel för en reseskilldring. Jag funderar genast på vilka segel som matchar min svarta lakritsbåt?
Ja, kanske detta kan bli en lektion? Vad vet jag förrän jag prövat!