Om skrivandet: Den långa omvägen

Mitt sällskap är mitt skrivande. Och jag är vän med mina ord. De kan tyckas stort att skriva så. Men om jag är vän med dem så kanske de också kan skapa vänlighet hos mottagaren. Jag gör ibland omvägar över stora beskrivningar och kan därför hamna en bit ute i marginalen, som om jag körde i diket. Jag är den jag är. Med ett fång av ord famnar jag varje mening jag kan.

Det här inlägget postades i Strategier, Svenska, Svenskämnet. Bokmärk permalänken.