Vad eleven gör med oss

Elever kommer med sina känslor. De kommer med sina ögon, röster, gester och ibland, eller väldigt ofta, nästan alltid påverkas vi människor både positivt och negativt av det vi möter. Istället för att lasta barnet som faktiskt försöker kommunicera med omvärlden kunde vi undersöka vad dessa känslor ställer för frågor inom oss själva. Vi är mottagare av alltsammans. Somligt tar vi avstånd ifrån, annat förstår vi. Och om vi vill värna barnet och relationen kan vi med hjälp och diskussion förstå vilka lärare vi blir i våra emotioner. För att vi påverkas som lärare gör också att vi handlar. Frågan är bara hur? Vi kan härbärgera och söka förstå, vi kan agera och fostra, vi kan räcka ut vår medmänskliga förståelse, vilja skapa något annat språk för det vi har svårt att förstå. Kanske är barnets agerande en fråga till oss lärare – Vem är du? Accepterar du mig fullt ut? Får jag vara?

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Vad eleven gör med oss

  1. Ulrika magnusson skriver:

    Tack för dina reflektioner! Jag har nyligen haft livliga diskussioner med kollegor om att vi måste ta vara på och vårda frågor som eleverna har om varför de ska göra eller lära det vi ger dem i uppgift att lära och göra. En av kollegorna sa något i stil med att ”det står ju i Lgr 11 att de ska kunna”. Jag blev upprörd över hans sätt att stänga dörren till den gemensamma upptäcktsfärd elevernas rättmätiga frågor utgör. Jag vill bejaka dessa varför och tillsammans med eleverna komma fram till för att…Efter att ha fått frågan om varför vi ska ha bild på schemat är nu denna fråga det första vi börjar lektionerna med. Varma hälsningar Ulrika

Kommentarer är stängda.