Gatuliv – också för en hund

På Queen Street i Edinburgh sitter tiggarna med hundarna. Små hemmaplatser ordnas längs köpgatan. Ytor markeras med filtar, mattor och någon låda och inreds för dagen, kanske också natten. Det är kallt. Det blåser, regnar. Hunden sitter stilla. Det droppar mynt av olika värde i mössan. Mot hundar kan fler vara generösa!

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Gatuliv – också för en hund

  1. Anne-Marie, skulle jag bli hemlös hoppas jag att jag får vara det med hund. Värme, sällskap, trygghet och kärlek. Vi bor i ett land där vi ibland värderar väggarna, kylskåpet och elementen mer än allt det jag räknar upp. För barnen. För våra gamla. Eller så upplever jag det på det sättet som ny kommunpolitiker.

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Jag tror att hundarna betyder allt för dessa människor. Och människorna betyder allt för hundarna. Det är en aning sorgligt att hundarna väcker mer empati än människorna hos de förbipasserande. Jag håller med dig! A-M

Kommentarer är stängda.