”Han försvann bara nästan!

Den lilla människan. Alltid den lilla människan. Men i den lilla människan finns det stora tankar, fantasier och drömmar. Jag tänker att vi må vara små och inordnade i något större. Men ett eget litet undanskymt rike kan vi skapa oss genom att samtala med någon nära. Vi kan drömma om en sommardag. Vi kan gå en långpromenad. Vi kan tänka. Vi lever! Om än som små och inordnade i något större. Jag tänkte så då jag såg mannen i den stora, stora miljön. Han försvann bara nästan!