Ibland är marken förunderligt blå

Ibland kan man titta för mycket åt ett håll, eller tappa huvudet helt och orken, lusten, glädjen, och se det gråa i betongen. Då kanske himlen kan uppenbara sig i en vattenpöl eller i en utlagd spegel och då, kanske då, kan man se att himlen är förunderligt blå, vacker och väldigt hög.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.