Boken: Då läser jag som om jag inte skrivit den

Nu läser jag det sista av manus. Jag har ingen återvändo ur min text. Jag ser framtiden i den. Jag ser också hur texten ska bära sig själv ut till läsare. Jag läser som om jag vore ny. Texten mår bra av det. Jag också.

 

 

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

4 svar på Boken: Då läser jag som om jag inte skrivit den

  1. Spännande. Och viktigt. Texter ska helst få ligga till sig. När mina inte får göra det litar jag till min familj. De är skoningslösa – en väldigt uppskattad egenskap.

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Wow! Jag ser till att du får ett ex då den är färdig, men jag då önskar jag mig allt annat än det skoningslösa … Må gott Helena, A-M

  3. Anne-Marie, det skoningslösa uppskattas bara innan publicering. Men ska man skriva bra måste man ha litet skoningslöshet själv. Kill your darlings, and all that.
    Din bok? Väldigt, jättegärna vill jag ha ett ex. 🙂

  4. Plura skriver:

    Visst måste man skiljas från texten. Märker nu när jag redigerat texten efter att andra skoningslöst läst den att som vanligt finns allt för mycket kvar i huvudet och inte på pappret. Samtidigt som vissa uppgifter blir rykande inaktuella med tiden. Då är det bättre när man skriver skönlitterärar manus, då kan man ljuga hur mycket som helst utan att tiden spelar roll.

    Lycka till med boken och som sagt vad att skiljas från texten är som att dö en smula.
    Plura funderingar en regnig fredag i juli.

Kommentarer är stängda.