Detta är en mycket liten sten. Den låg på stranden alldeles intill vattenkanten. Kanske hörde den till havets botten. Då tidvattnet går mot flod kanske den åter är hemma.
KONTAKT:
korlingsord@gmail.com
JAG LÄSER:
Böcker jag läser under januari 2024
- Trabucco Zerán, Alia: Rent hus, Wahlström & Widstrand, 2022
Böcker jag läser under december 2023:
- Törnqvist, Marit, Sköldpadda och jag, 2023
- Lerin, Lars: Lofoten, 2023
- Kroon, O: Vitsippor och Pissråttor, 2023
- Boyacioglu, D: Daniels bok, 2023
- Unga författare: Skräck. Avsky. 2023
- Nilsson/Eriksson: När vi var ensamma i världen
- Lundgren/Jönsson: Lugo och Lill önskesnön, 2023
- Nutti, E-M: Kaffe med mjölk, 2022
- Rishoi, I H: Historien om Fru Berg, 2011
BOK: Pojkars läsande och lärande. 2023
Min nya bok Pojkars läsande och lärande (2023) utkom den 10 augusti 2023.
Tidningen Läraren: I varje stökig pojke finns en vetgirig elev
BÖCKER
Barnböcker utgivna på Rabén & Sjögren
I antologier:
Redaktör för LÄSVÄRLD, En Bok För Alla
- LÄSVÄRLD – Pruttar, bråk och framkalas
- LÄSVÄRLD – Tappade tänder, monster och myror år 6-9
- LÄSVÄRLD – Hajpen, lögnerna och livet
Pedagogisk litteratur
- Pojkars läsning och lärande, 2023
- Väck läslusten i skolan, 2022
KRÖNIKOR
Jag är krönikör i tidningen Vi Lärare. Läs mina krönikor där:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om högläsning på ett främmande språk
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Läs gärna porträttet i Läraren Här
-
Senaste blogginläggen:
- Anders Tegnell om barndomens läsning 18/03/2024
- Idé: Läsa från förskola till årskurs nio 26/02/2024
- Lärarna förmedlar ögonblicksbilder till vårdnadshavarna 02/02/2024
Kategorier
Arkiv
Det är ändå något påtagligt anat besjälat, nästan sensuellt med en sten mitt i dess oåtkomligt, hemlighetsfulla slutenhet – och över eoner är den klädd i många skepnader från det allra mäktigaste berg ned till det allra minsta sandkornet mellan tårna på en badplats i sommaren.
En imponerande geologisk resa gör allt stenen, tycker jag, som vederkvicker sinnet med både perspektiv och proportioner till vår egen jordiska resa.
Men… som vanligt… meningen. And the point is?
Ha det fint där du är Anne-Marie mellan ebb och flod. Och är det inte där, inom denna begränsade zon, som livet med alla dess yttringar och tiden med alla dess årmiljoner metaforiskt befinner sig, alltid befunnits, alltid utsuddat av tidens flod men återskapat igen en kort välsignad tid vid ebb. Jag vill gärna tro att det är precis där den bor – meningen …
Stafford, får mig att förtjust rysa, hans mjukt lekfulla penna blåser tillfälligt liv i själva stenen så att vi ska förstå sambanden, att ALLTIHOPA på jorden är i samband.
Stenar:
”…Tiden bodde här en gång.
Den tycker om att hitta sådana här platser
och sedan ge sig av så tyst
att ingenting vaknar.
Varje gång en sten hittar något den tycker om
flyttar den nästan aldrig på sig. Ja, regn kan övertala den eller
kanske en älv som är ute och ser sig omkring. Men det tillhör undantagen.
Det sägs att det fanns en tid då
stenarna tyckte om att dansa. Du kan se
var det hände – stora högar med gamla danspar
som tröttnade på varann.
Då och då rör sig en sten när
ingen tittar; sedan blir den stilla och ser
bort medan den nynnar en liten melodi. Uppe i
bergen kan du hitta dessa nonchalanta stenar.
En del av dem borde ha slutat tidigare –
de är utmärglade gamla vrak, utan vänner,
och oftast bara hopsjunkna precis
där de föll…”
William Stafford (1914-93)
Från det vilda folket, 1987
Tack Thord och välkommen tillbaka. A-M