Jag ser att många funderar över vad inkludering är. Jag tycker det är bra att man ställer sig frågande till saker och ting. Utan frågande inställning kommer vi egentligen ingen vart. Färdiga svar kan faktiskt stänga möjligheter. På nätet kan man ställa frågorna man inte vågar ställa någon annanstans. Vad är inkludering? Jag tycker frågan är berättigad.
Jag tror att inkludering blev ett ord för att vi inte riktigt kunde handskas med exkluderingen. Vi delade helt enkelt upp människor till de som är innanför och de som är utanför. Inkludering skrivs det bland annat i Salmancadeklarationen – om att skolan skulle verka inkluderande.
Och att en sådan deklaration tas måste betyda att skolan inte levde upp till alla barns rätt till utbildning. Man ville säkerställa den. Och så fick vi ett skolord. Detta skolord födde också motordet exkludering. Jag tycker vi kan titta i skollagen om att barn har rätt till skolgång. Det är en mänsklig rättighet. Skolgången. Att vi sedan i skolan hela tiden har i beaktande att eleverna har samma rätt att gå där, att undervisningen in i minsta möjliga mån kan göras inkluderande och elevnära, utmanande och elevintressanta. Och det för alla elever.
Exkludering är att inte få vara med i detta sammanhang. En elev får inte det lärande som eleven har rätt till, det ställs utanför. Det kan vara så att några procent i klassrummen inte fullt ut är inkluderade därför att läraren inte fullt ut når dem, inte ser dem, inte följer deras lärande och inte kan återge elevens lärande. Jag tror att orden inkludering och exkludering är stora ord. Jag skulle önska att de inte hörde hemma i skolsverige.
Eleven ska känna sig som en del av sammanhanget och ha ett inflytande av det som äger rum utifrån sina egna förutsättningar.
Pingback: Inkludering och exkludering är stora ord « Jans Syrliga KaramelLer
I salamancadeklarationen innebär includering att en skola skall vara utrustad att ta in alla elever som söker i skolan. Det innebär inte att de skall få samma undervisning. Tvärtom påpekas ständigt att svaga elever skall ha lärare som är specialiserade på att hjälpa barn med speciella behov och också att skolan skall ha alla de hjälpmedel som behövs för att kompensera barnens speciella behov.
Det hjälper barnen att känna sig som ”alla andra”. De går inte i ”dumskolan” utan i den riktiga. Det sparar massor av pengar också eftersom lärare som är specialiserade
för att hjälpa svaga också kan hjälpa andra. Institutioner utanför skolan fördyrar.
Men det innebär inte att de studerar i samma takt eller ens tillsamman med dem som inte behöver extra hjälp. De KAN INTE DET! De MÅSTE ha den extra hjälpen.
Men du har helt rätt att det är ord som används som vapen i diskussionen. Politiker förstår inte hur utbildning fungerar – de kämpar med ord. De talar om jämlikhet som om det är något annat än likhet – vilket det INTE är i skolsammanhang. De talar om excludering som om elever skickas till Belsen. Politiker borde inse sin begränsning!!
Pingback: Debatten om skolan rullar vidare | Frekar06 Blogg