Fotografen fotograferar mig!

Jag tänker på den negativa bilden i fotografiet. Det som inte syns. Fotografen står i rummet och jag ska vara ensam på bild. Men jag är inte ensam. Jag samtalar, nickar och får bekräftelse av en mycket lyhörd fotograf. Fotografen ska få mig att stå säkert, ta rummet, le naturligt, skapa kontakt via en lins. De bästa fotografierna är de som tas då jag glömt bort att jag fotograferas. Det är en hundradels sekund som omedvetenheten sipprar igenom. Då!