Rusa, rusa, rusa …

… ibland är det så då man vaknar. Man kastar sig ur sängen. Rusar mot kaffebryggaren. Kastar strumpor hit och dit. Hittar inte böckerna som man skulle ha med sig … va sjutton … och tandborsten… klockan tickar så fort. Man rusar in i dagen! I en oönskad takt.

Det här inlägget postades i Verkligheten. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Rusa, rusa, rusa …

  1. Plura skriver:

    Verkligen. Speciellt händer det när man ska iväg någonstans. Då verkar inte tiden räcka innan man måste sticka.

Kommentarer är stängda.