Jag övar mig på att rita händer. Men det går ibland lite sisådär. Jag är nöjd ändå. Övar på. Låter inte deltaljerna tala för mycket. Men pekar ändå på dem. Här är fläcken på den vackra klänningen. Här är det som blev fel. Här är det ogjort. Här är det misslyckat. Jag inser att skolan gör så. Vi talar nästan aldrig om det som är bra. Gör vi det så lägger vi genast till misslyckandet. Vi talar oss in i en kultur som vi själva också måste bryta.