Ett slags öppet brev till vikarien!

Kära vikarie,

Jag har ungefär 39 graders feber. Fick det i natt. Oroar mig mer över mina elever och hur jag i febermatthet och frossa ska skriva en lektionsplanering för de sex lektioner du behöver för att vara i min klass. Jag inser att det inte bara behövs planeringar. Det behövs också vägledning hur att möta min klass, berättelse om teorierna bakom den organisation jag byggt upp, min syn på lärandet och min syn på elevaktiviteterna. Jag önskar att jag kunde ge dig det i all hast. Det kan jag inte. Det tog mig fyra år att utbilda mig till lärare. Det tog flera år att lära mig yrket på plats. Det tog många år att bygga upp en tillåtande och utmanande lärorganisation i klassrummet. Alltså. Det är svårt att ge dig allt det. Men här är planeringen.

Om det går tokigt så skyll inte på eleverna! Skyll mer på influensan!

Med all pedagogisk vänlighet,

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Ett slags öppet brev till vikarien!

  1. Gunnel Thydell skriver:

    Tänk att det kommer en vikarie som fokuserar på att möta klassen, för det är nödvändigt med ett möte om något lärande ska ske. Om denna vikarie också har ett batteri planeringar utifrån kursplan/ämnesplan kan en sjukdomsperiod bli ett spännande inslag för eleverna och en möjlighet att bli frisk i lugn och ro för läraren.

  2. Fia skriver:

    Det var verkligen fint skrivet, där det stora engagemanget i yrket finns kvar. Det är rena lotteriet att ha vikarie. Ibland kommer någon som i stort sett bara sitter av tiden och vid andra tillfällen kommer det en intresserad och intressant person som skapar en lärande situation trots att de inte hinner bygga relationer.

  3. Sara Ahlin skriver:

    Ja, det är en mindre rolig upplevelse att vara sjuk. Mitt i vad det nu kan vara – magsjuka/förkylning osv. så förväntas man ringa minst tre samtal för att tala om att man är sjuk, ordna vikarie osv. Sedan ska man fundera på om man kan be vikarien göra dte man har tänkt att göra, eller om man måste tänka om snabbt och hitta på något alldeles nytt som personen kan göra ”utanför” det andra vi egentligen jobbade med.

    Men lösningen är att man är två pedagoger i klassrummet – det har vi varit nu och det ska mycket otur till om båda är sjuka samtidigt. Det är verkligen bara vinster med att vara två pedagoger i klassen. ROPEN SKALLA – FLER LÄRARE ÅT ALLA!!!!

  4. Pingback: >Bortom tekniken och dimridåerna | Pelle Pedagog

Kommentarer är stängda.