Tranströmer – dina ord min tröst

Postat den 10/11/2011 av Anne-Marie Körling

Ibland är orden som plåster. De förklarar det mesta. Gör mig lugn. Stilla. Vilande. Som när det stormar därutanför. Lugnet härinne. Så minns jag orden jag fick en gång. Jag behöver dem ibland. Det må storma därute. Härinne är det vilsamt. Lugnt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Bästa Strindberg … jag promenerar i takt med dina ord!
  2. Svårigheten med att vara en läsande lärare
  3. Lev Vygotskij – mina förälskelse hamnar i dina ord!
Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.