Söndag

Där jag är har julpyntandet redan börjat. Det pyntas och det strömmar vackra julsånger ur bakgrundsmusikhögtalare. Jag är så rädd för min uthållighet. Jag vill tycka om det här och jag vill att det ska räcka fram till själva julafton och några dagar därtill. Jag är så rädd att jag inte orkar tycka om. Att jag ska bli trött. Att jag ska uppleva mig själv utled.

 

 

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Söndag

  1. Mats skriver:

    Bit ihop – du har det i dig!

    Eller ännu bättre – låt det komma till dig!

Kommentarer är stängda.