Strindberg och spöktwittret

Idag fick jag en twitterkontakt med Strindberg. Han sa att han lever. Jag tänkte att han skrev spöksonaten. Något som ständigt går igen. Hans ord går igen nu igen. Och jag följer i hans fotspår. Det gör man jämt om man går på Drottninggatan. Där är orden följeslagare hela vägen ned till plattan.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.