Till det förgångna tack, skrev Dag Hammarsköld, 1964. Tomas Tranströmer skrev en uppmaning – att vara där man är. Vygotskij skrev att inte se gårdagen i barnets utveckling utan det framtida. Allt om tid. Om dåtid, nutid och framtid.
Jag vill stanna vid det. Jag tänker på elevens lärande och min profession. Vad kan jag se idag av elevens utveckling. Tacka för det som möjliggjort detta och befria eleven från sin gårdag för att se vad jag som lärare kan göra för skillnad för morgondagen. Det handlar för mig om att inte döma barnets gårdag utan i mötet med eleven, stoffet och läraren se det som äger rum, vara närvarande, och i professionen ta ansvar för morgondagen. Detta perspektiv har förändrat mig och min undervisning. Och fortsätter att göra det.
- Jag gjorde noggrannare och bättre efterarbeten
- Jag såg till nuet i elevernas arbeten
- Jag undervisade utifrån det jag såg i elevens arbete och elevens behov
- Jag bekräftade elevens här och nu och funderade på morgondagens undervisning kunde bidra till elevens utveckling
- Jag dokumenterade det jag såg och inte det jag önskade att se
- Jag gick från bristsyn till tillblivelsesyn (låter högtravande men så är det nog).
Pingback: Hopp om 2012? « Välkommen till verkligheten