Inga ord och vem är jag då

Postat den 14/01/2012 av Anne-Marie Körling

En gång tog sorgen och smärtan stryptag på mig. Jag blev tyst. Världen var inte densamma. Jag behövde språket för att göra den verklig igen. Men ljuset ville lysa upp och in i gårdagen. Inga strålkastare föll på nuet. Mörkret var framtiden. Jag behövde språket för att lysa upp det framtida. Förstå min plats här och nu. Det går inte riktigt att skilja språk från identitet. Jag hade inga ord. Jag visste inte vem jag var.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Jag förstår ingenting och det gör ont, ont, ont
  2. Lektioner: Ord är inga småsaker precis!
  3. Jag är en omtyckare – jag läser rektortycket och lärartycket
Det här inlägget postades i Sorg. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Inga ord och vem är jag då

  1. Magda skriver:
    14/01/2012 kl. 3:33 e m

    Just så. Jag har nyligen gjort en stor förlust. En djupt älskad vän som plötsligt inte längre finns. Utan orden skulle jag inte klara detta. Skriva. Prata. Läsa gamla mejl. Skriva mer.

    Och så musiken, förstås…

Kommentarer är stängda.