Jag måste säga det här ordet om och om igen. Sorgearbete. Sorg är mer ett tillstånd. Inte ett arbete. Sorg tar kraft. Men kanske man ska låta sorg göra det. Sorg hör samman med att man förlorat någon man tycker otroligt mycket om. Sorgen knackar inte på. Den slår in alla dörrar och slår sig ned i vardagsrummet. Sen är det mesta förändrat. Tiden stannar upp och vill leta sig tillbaka till gårdag efter gårdag. Framtiden känns overklig och varje gång man för framtiden på tal så skriver man ut den man saknar ur systemet. Och det vill man inte. Det kan ta olika lång tid att integrera sorg så att framtiden blir möjlig.
Här är jag. Hej HOPP!
- Klassrumsarbetet, undervisningen och mötet med eleverna, deras tankar och deras funderingar, deras utveckling, fråg… https://t.co/dsmJv5aX0V
- @manierahl Så som läraryrket ska utövas. Tack för underbar läsning.
Åh. Just de där gårdagarna. Det som sades. Gjordes. Tänktes. Skrattades åt eller gräts över…
Så bra beskrivet, jag är precis där. I ett tillstånd, av sorg. Att förstå och förhålla sig till det nya. I en saknad över en väldigt kär vän. Det är svårt.