Ja, Martin Luther King!

Min son sitter och lyssnar till ett tal av Martin Luther King. Och så hittar historien in till oss. Jag var ett barn då hans röst tystades. Jag vet att vi grät hemma. Jag vet att jag grät också. Men jag förstod inte riktigt varför. Min mamma sa att man inte fick göra som de hade gjort. Idag tänker jag återigen så naivt. Man får inte göra så som man gjorde.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.