Lördagen och det knarrande hjärtat

Under fötterna snön. Den vita och kalla. Vid varje kliv möter vintern upp med sitt ljud. Kylan har en egen stämma. Isen sjunger borta vid strandkanten. Ljudet är vinterns. Innanför knarrar hjärtat en annan ton. Om jag skrattar slår den över till dur.

Det här inlägget postades i Musik. Bokmärk permalänken.