Fritidspedagogen – inte en fri resurs utan en egen

 

Ja, mycket kan man önska. Att man som lärare fritt får be fritidspedagogen om att hoppa in i klassrummet. Precis som det är möjligt? Allt detta inhoppande i den pedagogiska miljön.

Det omvända då. Läraren som hoppar in istället för fritidspedagogen? Inte händer det. Jag gjorde det en gång. Och jag kom att önska att jag aldrig mer fick den frågan. Jag hoppade in. Från klassrummets ordning till den fria leken och de plötsligt så olika ungarna. Där stod jag med min lärarprofession och kände mig maktlös. En helt annan pedagogik krävdes. Den som följde det fria. Och jag kämpade. Med vad vet jag inte riktigt. Jag är outbildad. Jag är inte fritidspedagog! Jag är lärare.

I skolan finns det många yrkesgrupper. Vi definierar inte vad yrket är för vi tar det för givet. Vi tror vi vet. Det är farligt att tro sig veta. Det blir inre föreställningar som aldrig kommer fram i ljuset. Vi måste yrkesorientera oss i skolans värld. I varandras yrken. Vi måste väva en större väv av skolans tillgångar. Nej, jag kan inte fritidspedagogens yrke. Det förstår jag när jag möter en hel hoper med barn som kräver något av den tid de är på fritids. Den fria.

 

Det här inlägget postades i Fritidspedagogik. Bokmärk permalänken.

3 svar på Fritidspedagogen – inte en fri resurs utan en egen

  1. Peter Wallin skriver:

    Som fritidspedagog har jag full förståelse för att man som klasslärare vill bli av med sin planeringstid lika lite som jag vill bli av med min. Vad jag dock tycker är märkligt är det ointresse för att lära sig min verksamhet.

    Jag har ett stort intresse av all typ av lärande, både i klassrummet och på fritidshemmet, både formellt och informellt, både inomhus och utomhus, både rast och lektion. För många lärare finns inte intresset utanför sitt eget klassrum och framför allt inte på fritidshemmet.

    Tycker det är märkligt då man tillsammans mycket enklare kan arbeta för måluppfyllelse. Kan visa på mängder av mål i kursplanerna som mina elever inte skulle nå om det inte vore för fritidshemmet. Tillsammans får barnen en bättre helhet. Tillsammans kompletterar vi barnet i dess lärande på ett fantastiskt vis.

  2. Johan Rudolfsson skriver:

    Visst har vi olika sätt att arbeta, det är inte lätt att se det när vi har samma ungar och samma lokaler. Det ställer lite krav på förståelse från alla parter. Bra inlägg .

  3. Tina skriver:

    Otroligt bra skrivet

Kommentarer är stängda.