Utsatta elevers lärande

Läser i DN debatt idag om Barns Rättigheter. Barn som är utsatta upplever att de är utlämnade och rättslösa. Jag tänker på skolans roll för vad vi kommunicerar och hur skolan kan verka för en modell att delta och ingå:

Skolan ska tala lärande med eleverna. Med alla elever. De elever som på ett eller annat sätt utmärker sig för att de har ett mycket tungt bagage med sig in i klassrummen ska få sitt lärande uppmärksammat. Det betyder att lärare och vuxna ska uppmärksamma det som är lärande i den lärmiljö eleven befinner sig i. Istället får barn som har det bekymmersamt ofta möta fostran och bristsyn. Det gagnar inte barnen alls.

I skolan bör eleven – så långt det är möjligt – utmanas för sin egen skull och få sitt lärande mycket nära beskrivet. Skolan är en unik plats för varje individs möjlighet att utvecklas själv men då måste omvärlden visa att detta äger rum. Barn har drömmar som vi bör förvalta som våra uppdrag, önskan om att bli något ska vi ta på allvar. Skolan har alltid erbjudit möjligheter till klassresor och det bör vara så idag också. Jag undrar om det är möjligt?

Eller ser vi till elevernas uppförande och vill fostra först utan att ge barn och ungdomar ett innehåll som både möjliggör omsorg och fostran? Svensk skola har hamnat i en fostranskultur som gör det svårt för elever att anpassa sig, deras egna röster försvinner. Jag menar att skolan ska tala mycket och ofta om det som skolan har till uppdrag att tala om – och det är lärandet. I lärandet kan lärare och elever mötas. Läraren måste ha bestämt sig för att dra ett streck över de etiketter som elever ständigt måste bära och visa ett tydligt professionellt anslag att lärandet är i fokus, inte fostran. Lärare måste börja med undervisningens möjligheter för varje barn. Det betyder att vi också möjliggör elevens rätt till insyn och gemenskap med det vi lärare gör, våra bedömningar måste vara öppna och insynsmöjliga och i nära samspel med elevernas möjlighet att påverka och delta. De elever som kämpar med skolan får ofta höra att de varit duktiga för att de suttit stilla och varit tysta under lektioner. Ingenstans står det att detta lärande och anpassning ska fokuseras. Inte ett ord om vad eleven i så fall lärt sig under lektionen, och vad som fick eleven att vara koncentrerad och vad detta gav.

Vi lärare har också en unik möjlighet att erbjuda eleverna en fristad, en egen plats, en unik möjlighet att studera och den ska vi tillsammans värna. Ibland kan det betyda att vi fokuserar på något gemensamt i skolan, i klassrummet och tillsammans med eleven. Se här – detta lärde du dig i dag? Detta såg jag av ditt lärande idag? Berätta vad du upplevt av lärande idag? Det är att värna såväl barnets rätt idag och möjliggöra för den framtid som kan handla om nästa dag, och nästa dag, och nästa dag. Barn har naturligtvis rätt att påverka och medverka i allt det som rör dem. I skolans fall handlar det om det egna lärandet. Och om det ska eleven få tala, utveckla, tänka och varje dag erbjudas en ny möjlighet att lära.

Må skolan vara generös, tolerant och följande.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Barns sorg är randig. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Utsatta elevers lärande

  1. Johan Löf skriver:

    Jag har läst och förstått. Det finns hopp för barnen och vi strävar efter att tänka som Du beskriver.

Kommentarer är stängda.