Vi kan börja från ett annat perspektiv. Ur elevens. Ur det som händer i klassrummet. Ur lärarens kunskaper (ja, inte brister) och vi kan utveckla relationen till det som händer i ett klassrum. Vi kan träna oss i tillit; att professionen lärare vill, kan och vågar utveckla sin undervisning, känner ansvar och omsorg om den, får tala om den, undersöka den och sätta ord på det som läraren kan, vill och vågar.
Det är elever i dagens skola.
Hm, får mig att tänka på mitt eget inlägg härom dagen, där funderade jag i liknande banor. Fast jag tog avstamp i det som kan vara svårt. Inte lika positivt som du! Å ena sidan måste både lärare och elever få utvecklas och lära., precis som du skriver. Men å andra sidan, barnen och ungdomarna, de är inget att öva på. Du efterfrågar tillit. Det är ju något man vinner på egna meriter, något som de allra flesta lärare har! Men inte alla. En del har kapaciteten, men tycker läraryrket blivit för tungt, andra har inte alla förutsättningar…
Lärares och elevers situation, förutsättningar och behov kanske är ganska lika egentligen…
http://prestationsprinsen.wordpress.com/2012/03/07/lararnas-arbetssituation-kan-liknas-vid-skolsituationen-for-elever-i-behov-av-sarskilt-stod/