Den lilla tanten

I stadens centrum, i allt spring och stohej syns den lilla tantens långsamma steg. Jag passerar henne på fel sida. Hon tittar på mig. Jag tittar på henne. Ber om ursäkt för min framfart. Hon blir glad. Som om jag var den första som tilltalade henne. Jag stannar till och växlar några ord. Hennes ögon blir glada, lyckliga och stegen hon tar en aning snabbare. Det slår mig att allt är ungdom kring henne. Allt är nyhetens behag. Hon går i sin takt i en värld som springer. Jag undrar alltid över hur vi möts över generationer. Hur kan vi se varandra?

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.