Det var då jag började leta i min plastpåse som det hände något. Helt utan tanke grävde jag efter tjockvantarna då vattenfåglarna vände sig åt mitt håll. Måsarna skriade högre och riktade hela sin uppmärksamhet mot mig. Svanarna kom i trupp och de andra småfåglarna tycktes få en ny riktning. Jag vet inte hur många måsar som cirkulerade runt mig. Jag hukade mig! Man gör det för de betingelser man inte är medveten om.
Anne-Marie
Hej!
Oj. Pirrar känsligt i min själ. Alltså… jag får blåa vårkänslor (ord är etiketter på vår omvärld men hur beskriva en eterisk vårkänsla…) av denna visuella, akustiska och doftande bild med positivt myllrande liv, rörelser, skönhet och arters specifika, hårt reglerade livsbetingelser i den stora berättelsen, det stora sammanhanget där villkoren och förutsättningarna är så olika. Alla föds in i det. Människa eller djur. Det är egentligen ingen skillnad. Liv som Liv.
Min tanke: en slags ödmjuk ömhet. Fortsättningen flyter ut i otrampade intressanta filosofiska och metafysiska marker bortom det som är bortom …
Men ändå:
fåglar som markörer, metaforer för själva tidens flykt – minuter, månader och år. Ett alldeles nytt mycket bredvingat decennium har flugit in över oss alla. Det är fantastiskt och värt många goda samtal.
God fortsättning på allt det nya!
(Vinter är fint.
Vårens toner kommer
snart.
– Kära Vår!)
Har läst dina ord Thord, har inga ord att lägga till! Tack! A-M