– Jag är aldrig borta, jag kan många språk. Jag är aldrig vilse. Aldrig, skrattar den jag talar med. Kan man språk är man hemma. Jag har dock lite svårt med danska ord. Speciellt det danska ordet bröd. Min mamma och pappa upptäckte att jag kunde engelska. Jag visste inte att jag kunde engelska. Så fort jag hör ett språk kan jag det.
Det är som att ha ett musiköra. Kanske är det förmågan att att härma? Kanske är det språksången, språkspeglingen, kontaktviljan och meningen med att vara människa? Kontakt och relation, innehåll och mening.
Kanske också nyfikenhet? Ovilja att stå utanför?