Den där målningen av klassrummet och tavlans titel – Är du lönsam lille vän? Tillbergs välkända målning av en skola en gång i tiden. Den målades för länge, länge sedan och jag är väl en av dem som är skyldig tavlan ett svar. Jag var en av dem som satt i skolbänkarna och undrade över saker och ting. Jo, rent fysiskt finns jag inte med i Tillbergs målning men rent hypotetiskt skulle det kunnat vara jag där någonstans. Tillbergs målning är en slags universell skolbild.
Nåväl, hur var det nu då? Blev jag lönsam? Värd att lägga ned möda på?
Jag har gjort vad jag kunnat. Men det var inte skolans förtjänst utan mer arbetslivets. Jag lärde mig mest genom att resa ut i världen, besöka platser jag aldrig satt min fot i. Jag lärde mig inte det jag ville i skolan och mina egenheter fick förbli egenheter.
Jag lärde mig aldrig att sitta still eller att vara tyst men jag försökte förstå mina lärare, vad de menade, vad de ville ha för svar, hur man skulle skriva och för säkerhets skull övergeneraliserade jag i en sådan hög grad att jag inte kom att förstå riktigt det jag skulle förstå.Jag lärde mig också att mina lärare inte kom ihåg mitt namn – Du som läspar… kan du svara…
Jag lärde mig hur det var att vara utfryst, hur mina betyg illa samstämde med de resultat jag presterat på alla de otal prov jag gråtande pluggat till, jag lärde mig mer engelska i Amerika där jag som 13 åring älskade reklamfilmernas enkla språk och oerhörda samspel med bilder så att jag utan att kunna förstod innehållet och därmed också erövrade språket.
Jag lärde mig på min första arbetsplats, hur jag skulle vara mot kunderna, hur jag inte skulle döma människor utifrån utan ge alla en chans att visa vem de är… ja du vet människor är som de är … det syns på insidan, jag lärde mig att vara yngst där alla andra var äldre, och hur de som älskade sitt yrke blev de som också med glädje såg till och ansvarade för att jag älskade mitt inträde inom samma område. Jag lärde mig mer av att ingå i sammanhang än att sitta för mig själv i min skolbänk och göra mitt, jag lärde mig mer av att fråga de som kunde än att ständigt pröva själv och inse att jag ensam inte förstår, jag lärde mig mer av att vara ute bland andra, i olika åldrar och av olika karaktärer.
Jag lärde mig betyda något då jag hade speciella uppdrag som jag tilltroddes förmåga att genomföra och därmed växte jag upp med ett större ansvar… Tänk att få uppdraget och utmaningen att…
Jag blev nog lönsam på sikt för att samhället kunde erbjuda mig en verklig plats … men inte där jag satt i skolan. Jag var aldrig lönsam där. Jag vet ibland inte riktigt ens vad jag gjorde där utan såg skolan som en social plats och en del av lärarna, de som älskade det som de berättade om, de var de som fick mig att lära.Jag har goda minnen av lärare som såg, ville, försökte och fick oss att skratta högt gemensamt. Men de flesta och det mesta i min skolgång handlade om att vara någon bland alla andra – ha de senaste byxorna, kunna slå med brännbollsträet och träffa så att killarna tyckte att man var bra och ville ha med en nästa gång det var brännboll, jag lärde mig av alla lekarna på skolgården, twist, slängrep, halihalå… och jag åt en hel del mat jag aldrig någonsin ätit förrut – fiskkorv!
Mitt hem, som i stort bestod av min mamma och mina syskon, lärde mig en hel del de också. Mamma var latinare och älskade konsten, orden, korsorden, kaffet, den klassiska musiken ur den lilla medhavda transistorradion, konstutställningarna och levde för teatern och för att resa ut i världen. Mina syskons olikheter uppfodrade mitt intresse och givetvis lärde jag mig både att älska fiolspel, tango, friluftsliv, proggmusik och hemmalivet.Jag lärde mig att döden var något som aldrig gav något tillbaka. Jag lärde mig vara tyst om sådant vuxna inte ville lära ut något om. Jag lärde mig läsa i böcker för att ta reda på något jag undrade över. Jag var en mästare i biblioteket som låg i den nybyggda centrum där alla storhandlade på fredagarna men strosade omkring i då söndagarna fortfarande betydde en slags vilodag men där ungarna från gårdarna tryckte sina näsor mot glasrutorna för att titta på allt som fanns att köpa.
Jag lärde mig av att titta på TV ihop med mina kompisar, mina familjemedlemmar, mina morföräldrar. Jag lärde mig att behövas vid stora middagar där jag fick servera, hålla tal, plocka ihop, ordna och ställa. Jag lärde mig så mycket utanför skolan.
Skolan den vet jag inte riktigt vad den betydde för mig då det handlar om min egen skolgång. Jag var alltid frågande. Och jag fick så sällan några svar. Och det var först i efterhand som jag kom att förstå. Det krävdes en verklighet att omsätta saker och ting i.
Anne-Marie
grundskola 1965-1974 – gymnasium 1974-1977 – första anställningen 1975 …