Denna fråga uppkom på Twitter: OM LÄROPLANEN, HYGIEN, OM DUSCHANDET efter idrotten. ”Lika laddad som det här med kepsen” skrev Anna Kaya. Jag måste skriva om det jag tänker kring denna fråga.
_____________________________________________________________
@Lekrum @korlingsord @anna_kaya @fridalinden1 @skolverket Ska barnen kollektivt lära sig sköta sin personliga hygien? Svår fråga.
frida linden @Anna_Kaya @Lekrum @Korlingsord @Hulbas Ja, och att glädjen över rörelse och lek helt kommer i skymundan…
Anna Kaya @Lekrum @korlingsord @fridalinden1 @Hulbas Jag har varit m om att många elever är ”sjuka” de dagar det är idrott för att de måste duscha
@Lekrum @korlingsord @Hulbas Det finns inte mycket i skolans värld som gör så ont som att ”tvinga” eleverna att duscha :/ @fridalinden1
__________________________________________________________
VILL JAG DUSCHA ELLER BYTA OM SJÄLV?
Den första fråga jag själv ställer mig då jag besöker en skolas omklädningsrum är – vill jag duscha här? Oftast blir mitt svar nej. Och det av olika anledningar. Omklädningsrummen är inte utformade för mitt sätt att visa upp min kropp. Om jag ska klä av mig behöver jag veta att jag fullt ut kan lita på rummets utformning, alltså att jag kan välja hur jag vill visa upp min kropp, samt att mina klasskamrater är av den sorten att jag vågar visa mig i all min nakenhet utan att känna mig utsatt.
Jag vet inte om jag skulle vilja ha min lärare i samma rum, att vara naken inför sin lärare är också en slags utsatthet jag inte skulle önska mig, samtidigt som jag skulle önska att en lärare fanns i duschen och i omklädningsrummet för att skydda oss alla för varandras kommentarer och synpunkter.
LÄROPLANENS GRUND- OCH OMSLUTANDE TANKE OM MÄNNISKAN SKA SYNAS I DUSCH OCH OMKLÄDNINGSRUM
I läroplanen (de inledande sidorna) står det skrivet att skolan ska visa ”omsorg om den enskildes välbefinnande…” (s. 7). På sidan nio går att läsa att skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska också präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. På sidan 10 står att skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling.
Ja, allt detta, alla dessa ord, ska rymmas i ett omklädningsrum där eleverna står nakna under duschar utlämnade åt sig själva och åt andra. Om vi då tittar på kursplanerna för ämnet idrott och hälsa kan vi läsa följande:
VAD SÄGER KURSPLANERNA I IDROTT OCH HÄLSA?
Det inledande stycket berättar om varför ämnet finns i skolan: ”Positiva upplevelser av rörelse och friluftsliv under uppväxttiden har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet.” (s. 51). I syftestexten står att ämnet och undervisningen har till syfte och uppdrag att ”påverka sin hälsa”, samt ”utveckla goda levnadsvanor”.
Det går att läsa om vatten i de specifika innehållen för ämnet i olika årskurser – men då handlar det om rätten att befinna sig i vatten och utveckla förmågor att vara där, exempelvis simma, flyta, balansera, simma magsim, ryggsim, hantera nödsituationer vid vatten med hjälpredskap, olika simsätt för mag- och ryggsim samt hjärt- och lungräddning.
INGEN DUSCH I KURSPLANERNA FÖR IDROTT OCH HÄLSA
Ingenstans står det om hygien eller om att duscha efter idrotten. Likväl har eleverna denna möjlighet, att duscha, för att det finns duschrum. Det vi måste ta hänsyn till är hur barn förhåller sig till nakenhet, under pubertetens känsliga jämförelser där den egna kroppen växer till och är skörare än skör, och hurvida miljön erbjuder trygghet och respekt för individens egna gränser och om klassens klimat är så att eleverna vågar, vill och kan duscha. Något stöd i styrdokumenten kan jag inte finna.
VILL VARA MED PÅ IDROTTEN MEN VILL INTE VISA SIG NAKEN INFÖR SINA KLASSKAMRATER
Däremot vet jag många elever som inte vill vara med på idrotten på grund av att de måste byta om, duscha och visa sig nakna inför varandra. Det är lätt att förstå elevernas motstånd mot idrotten som just motstånd mot innehållet i ämnet. Men det är att inte peta i frågan varför eleverna inte vill delta. Många kommer försent för att slippa den kollektiva stunden, och många masar sig ut i en slags långsamhet för att slippa samma sak – att inför många byta om. Och på utvecklingssamtalen påtalas detta med närvaron och de glömda gymnastikkläderna. Inte varför det är så.
VUXNA SOM INTE ÄR DÄR
Och så att det inte finns en endaste vuxen där är ett bekymmer. Jag stod utanför pojkarnas omklädningsrum så att de kunde hämta hjälp eller bara veta att jag fanns där om något hände. Jag gjorde detta så många gånger jag kunde, om det var möjligt. Det innebar en viss trygghet.
OM HYGIEN I KURSPLANERNA
Om duschandet i skolan kan vi kanske undersöka genom att titta på innehållet i kursplanerna för hem- och konsumentkunskap, ja så får vi också förflytta oss i kursplanerna och lusläsa ett annat ämnes innehåll:
Där står det om hygien i årskurs 1-6: Innehållet i lektionerna i hem- och konsumentkunskap är hygien och rengöring vid hantering, tillagning och förvaring av livsmedel. I årskurs 7-9 är innehållet hygien och rengöring vid hantering, tillagning och förvaring av livsmedel.
KUNSKAPSKRAV I IDROTT OCH HÄLSA – OCH OM DUSCHEN OCH OMBYTET
Ett av kunskapskraven i ämnet idrott är: ”Eleven kan samtala om egna upplevelser av fysiska aktiviteter och för då väl utvecklade och väl underbyggda resonemang kring hur aktiviteterna kan påverka hälsan och den fysiska förmågan.” Detta är ett kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 6.
Om kravet på att duscha hindrar eleven från idrotten, eleven kan, vågar inte, vill inte, får inte, känner sig utsatt, mobbad och kränkt, hur ska då eleven kunna berätta livligt och innehållsrikt om sina idrottsupplevelser. Och om eleven vältaligt talar om varför eleven inte deltar i undervisningen och nämner detta om ombyte av kläder och duschandet som ett problem och vältaligt kan formulera detta. Vilket betyg får då eleven?
EN LITEN PEDAGOGISK TANKE
Vad sägs om vi alla lärare går ned och byter om ihop, duschar ihop och prövar hur det känns? Männen för sig. Kvinnorna för sig. Kanske under rektorns övervakande ögon och påklädda kropp. Därefter diskuterar vi frågan!
Jag är ju man men också mycket medveten om att idrott har växt sig jättestort bland tjejer. Jag känner mig så förvånad över att det här med att duscha blivit till ett problem. Jag idrottade en he del och ibland kunde det vara kalldusch utomhus men bara tanken att välja att gå omkring smutsig och svettig och göra bort sig gjorde valet enkelt. Det känns som att vi ibland krånglar till samhället.
Ditt resonemang är intressant och jag tänker framför allt på skyddet av eleverna. Ett år hade vi en stor kille som brukade bli frustrerad och i omklädningsrummet var det i stort alltid någon av oss andra som fick lite spö. Ditt inlägg väcker ändå mest någon typ av förvirring. Vilka metoder finns det att möta de här känslorna, ungdomars stora behov av att röra sig, och en idrottsrörelse som blir allt viktigare. Detta dessutom utan att det skulle kosta något.
Jag tänker att det varit ett problem länge men att vi kanske är mer medvetna om eventuella kränkningar och rättigheter idag. Många lärare känner också att det är så oerhört mycket som vi vill att eleverna ska lära sig att vi blir försiktiga med att lägga fokus på fel sak.
Du sammanfattar mina tankar på ett tydligt sätt men jag har ytterligare en aspekt på detta och det gäller alla våra nyanlända elever i den svenska skolan som inte har ”socialiserats” in i vårt ”duscha-och-byta-om-tillsammans-med-andra”-tänk som vi trots allt har i den svenska skolan.
Jag vet inte hur många elever jag har haft genom åren som antingen har ”glömt” idrottskläder, eller i alla fall handduken, när det är dags för idrott. Eller som helt plötsligt blivit ”sjuk”. Jag har inte nöjt mig med dessa kommentarer, jag har frågat och försökt ta reda på om det finns en bakomliggande anledning till dessa kommentarer och väldigt, väldigt ofta har det med duschandet att göra. Antingen är det grejen med att duscha i ofräscha duschar eller så är det grejen med att byta om/klä av sig naken och duscha tillsammans med andra. Det har i stort sett aldrig med själva idrottsämnet att göra. De gillar idrott, de gillar bara inte att duscha efter idrotten.
Sedan är det detta med alla föräldrar som ringt till mig och snällt bett om att deras elever ska få slippa duscha efter idrotten på vintrarna för att inte barnen ska bli sjuka. Jag vet att det till och med i varma länder är svårt att få människor att gå ut med blött hår, många är väldigt övertygade om att man blir sjuk då, kanske har de rätt? Vem är jag att säga att de har fel?
Helt ärligt ska jag säga att jag sett mellan fingrarna många gånger. Jag har påpekat att man ska duscha men inte gjort något åt saken när så inte har skett. Jag har inte tyckt att det är värt att ta en fajt om dusch-frågan. Hellre att eleverna är med på idrotten och hoppar över duschen än att de inte är med alls, har jag resonerat. Idrottslärare och andra lärare har inte alltid tyckt som jag.
I vissa fall har man kunnat hitta alternativa lösningar. Att elever har fått låna lärarduschen t ex och på så sätt fått ett eget litet omklädningsrum och egen dusch. Men det fungerar ju inte om man har många ”duschrädda” i varje klass. En annan lösning kan ha varit att eleverna har fått byta om inne på toaletten och där tvättat av sig lite. En tredje lösning kan ha varit att eleven fått stanna kvar och byta om sist och således duscha ensam. En fjärde är att eleven helt enkelt får ta ansvar för sin egen hygien och duscha hemma.
Argumentet jag får höra när jag lyfter denna fråga är att vi inte kan ha speciallösningar för vissa elever när alla andra måste duscha efter idrotten. ”Måste”, undrar jag och på den frågan blir det oftast tyst. Tydligen måste alla duscha efter idrotten men ingen kan riktigt förklara varför det är så viktigt att detta sker.
Jag tror att det ligger mycket historia och tradition i varför vi i skolans värld tycker det är så viktigt att duscha efter idrotten. För visst var det så förr i tiden att många (fattiga) barns enda möjlighet att få duscha och tvätta sig rena var i skolan?
Det finns kopplingar mellan hygien och hälsa. God hygien kan ofta betraktas som en del av att vårda sin hälsa, och man kan därför hävda att hygienen ingår i det hälsouppdrag som återfinns i idrottens kursplan. Om man vänder sig till socialstyrelsen t.ex. så ser man att de lyfter fram olika aspekter på hygien som en viktig del av hälsoarbetet. Sedan finns också det sociala problem som uppstår kring elever med dålig hygien. Jag har tyvärr sett många elever som känt sig utfrysta då andra elever undvikit dem p.g.a. dålig lukt. Ofta har de själva ingen aning om att deras kroppsodör är anledningen till att de hamnar utanför. Bland tonåringar finns det personer som får en stark svettlukt mycket fort om de inte duschar. Att fostra till att duscha, eller åtminstone tvätta sig ordentligt, efter idrott kan fylla en viktig social funktion i det sammanhanget. Samtidigt så känner jag stark sympati för de argument som handlar om den utsatthet som finns i att stå naken inför andra i en ”påtvingad” situation. Tänk om skolan hade råd att ha fräscha duschar med individuella bås där alla kunde förfoga över sin egen integritet!
Jag möter många unga som inte alls känner sig bekväma med detta att klä av sig och duscha inför/tillsammans med andra. Jag tycker själv att duscharna på Byns kombinerade gym- och simanläggning är så obehagliga (helt öppna, inga väggar emellan, man kan inte ens hänga sin handduk nära duschen) att jag väljer att gå/åka hem i mina svettiga träningskläder hellre än att exponera mig. Det finns inte mycket som säger att det skulle kännas särskilt annorlunda för många killar och tjejer.
Pingback: Duschdebatt « Fridas
Frågan var ifall vi kunde tvinga eleverna att duscha, och kopplingen till läroplan och kursplaner. Härligt med mängder av olika tankar. A-M
Skolorna hade en gång ett hygienutbildaransvar. Det fanns badhus i min gamla skola. Barnen skulle badas och göras rena. Lära sig om hygien. Då såg inte hemmen ut som de gjorde. Renligheten kom, och skyddade den växande befolkningen från allehanda åkommor, skolan fick som alltid fostra barnen för att fostra föräldrarna.
Varför kan man inte förlägga all idrott som sista lektion en dag eller två i veckan, så kan eleverna gå hem och duscha efter idrotten? För elever inom NPF tex. är detta jättejobbigt och svårt, bara idrotten i sig men även att duscha med andra, att ens duscha – många har obehag av duschstrålarna tex. och behöver bad istället, många kan ej känna/reglera varmt/kallt vatten, många vet inte ordningen då man duschar och att tvätta håret, kroppen – skölja av. En del har svårt med att andra tittar/ser dom, svårt med sociala interaktioner och så skall man stå i ett dusch rum med ett gäng andra som kommunicerar/jargonger osv. en del får eksem och torra utslag av vatten och behöver salvor och liknande efter dusch/bad, vilket kan vara krångligt att komma ihåg själv…det finns många olika orsaker så varför inte helt enkelt ha idrott som sista lektion, dagen slutar efter idrotten – man går hem och duschar då blir fokus på idrotten och inte dusch/hygien, som för många blir stressigt…Bara en tanke!
Pingback: Att våga vara naken och utlämnad kräver trygghet.
Pingback: Att våga vara naken och utlämnad kräver trygghet
Min dotter är 10 år och hatar idrott. Jag som inte förstod hur det kunde vara så att idrott skulle vara så hemskt, fick förklaringen att ”om man inte behövde duscha i de äckliga duscharna med för kallt eller för varmt vatten efteråt skulle idrott vara kul”. Det skapar ångest för henne redan på morgonen och hon ber om att få glömma ombytet. Jag föreslog tofflor, men det hjälper inte, känslan av obehag finns för hela konceptet med skolans duschar.
Om eleverna tycker duscharna är äckliga så är det ngt som skolan måste ta tag i, använd elevrådet, föräldrarföreningen, gå på rektorerna – det är skolans skyldighet att hålla dessa utrymmen fräscha och behagliga då det kan vara känsliga utrymmen för barn.
Jag jobbar i en skola och vi har precis börjat diskutera detta. Många av oss har inte ifrågasatt duschning utan det är något som bara funnits där.
Som artikeln säger så finns det ingenstans i läroplanen att det ska duschas efter idrotten. Tänk också på de som spelar fotboll eller annan fysisk aktivitet på rasterna, då duschas det inte fast de kanske blir mer svettiga då än på idrotten.
Att lära sig sköta sin hygien kan man göra på annat sätt.
Sen håller jag med om att skolans duschar inte inbjuder till duschning. För de som vill duscha måste duscharna bli bättre. Med bås och väggar så man inte behöver stå tillsammans i ett rum utan dörrar.
Min 8-åring vägrar duscha sedan en termin tillbaka. Vi har försökt ”allt” – hot, mutor, egen dusch, men ingenting hjälper. Igår fick vi ett meddelande från idrottsläraren att vår son inte får vara med på gympan om han inte börjar duscha. Det här blogginlägget kom verkligen som en skänk från ovan! Tack!!!
Under min skolgång var duscharna slitna och ofräscha, och framförallt: de var ett enda rum, där alla duschar var på samma plats, synliga från alla håll.
Det skulle absolut inte lösa alla problem, men säkert några: Bygg duschbås med dörrar/draperier, så att man får duscha lite mer privat. Och håll rent och fräscht, på samma sätt som på ett badhus (där personal går och spolar och städar hela tiden).
Tänker man inte på barn som går runt snöhögar med blött hår när det är -18 och känns som -27 grader nu i alla fall! Jag håller med dig Annica Andersson vad det gäller de som spelar fotboll på fritiden och blir ju svettiga ( ska de också springa och duscha då???) !!!!!!!
Min dotters idrottslärare hänvisade till läroplanen när jag ifrågasatte duschkravet.
Intressant.
Ett mycket intressant blogginlägg du skrivit. Jag arbetar själv som idrottslärare. Jag anser att eleverna ha en förståelse för varför man bör duscha efter fysisk aktivitet som exempelvis en idrottslektion. Vi samtalar om varför man bör tvätta sig efter fysisk aktivitet. Jag uppmuntrar mina elever att de ska dusch/tvätta av sig efter lektionen, men man behöver inte tvätta håret utan bara kroppen. Jag är mycket väl medveten om att jag har en del elever som inte duschar efter idrottslektionerna. Jag väljer att inte göra någon stor sak av det. Jag brukar tala med eleven och undersöka varför eleven väljer att inte duscha. Jag tycker det är viktigare att alla elever deltar på lektionerna, än att man ska undvika idrotten p.g.a. av duschen. Rörelse och fysisk aktivitet behöver byggas på glädje och att eleverna får lyckas och utvecklas!
En tanke som väcks hos mig är simhallsundervisningen, där är jag noga med att eleverna duschar innan de går in i simhallen. Men vi har visserligen innan simhallsbesöken samtalat om varför det är viktigt att duscha innan man badar i en simhall och varför simhallen uppmanar alla att duscha innan.
Tack för dina tankar. Jag funderar mycket på det utlämnande att stå där utan kläder, inte så bekvämt för alla. Vet många som söker undvika. A-M
Hej,
Jag arbetar på Utbildningsradion(UR) i en redaktion som ska göra fortbildande tv-program för idrottslärare. Ett av inslagen vi ska göra handlar om elevers utsatthet i omklädningsrummen i samband med idrott och hälsa. Som många skriver här så är omklädningsrummet, och framför allt duschningen, ett moment som många elever uppfattar som problematiskt. Det finns även ett samband mellan ”duschtvång” och IG. De senaste åren har dessutom ett nytt problem uppmärksammats och det är att elever fotats/känner sig oroliga för att fotas i omklädningsrummet.
Till inslaget söker vi en lärare/skola som aktivt arbetar med att förhindra kränkningar i omklädningsrummet och där konkreta/kreativa lösningar arbetats fram (omklädningsvärdar, skärmar, bås m.m. ).
Skulle vara tacksam för förslag och tips!
/Susan
Hamnade på denna sida när jag försöker hitta information om hur utbrett duschtvånget är i olika skolor och vad Skolverket eventuellt har sagt i frågan. Kopplingen till läroplanens ”hälsa och livsstil” är ytterst tveksam och ska man göra en koppling borde idrottsämnet snarare problematisera den idag rådande kulturen med extremt mycket duschande och användandet av olika rengöringsprodukter med en massa kemikalier som misstänks påverka hälsan negativt. Enligt hudläkaren Mats Berg duschar svensken för ofta och att det orsakar hudproblem.
I vår sons skola ger idrottsläraren frånvaro (!) om eleverna inte duschar och har ombyte att ta på sig EFTER idrotten, trots att de har ändamålsenliga kläder för själva aktiviteten. Man tror inte det är sant! Som idrottslärare skulle man spara otroligt mycket energi om man helt enkelt gjorde duschningen frivillig. Det skulle alla vinna på, även miljön då stora mängder varmvatten och energi skulle sparas.
Elever måste duscha. Och dina aspekter på detta välkomnas. Tack.
Min son är 7 år, vägrar duscha eftersom hans manliga idrottslärare står och tittar på dom i duschen. Känns inte ok och kommer ingen vart med skolan. Han kan absolut tänka sig duscha med sina kompisar men vägrar då denna man står i duschen, har fått den ena efter den andra konstiga förklaringen av skolan ang det. Jag har aldrig haft en lärare som tittat på oss inne i duschen, dom satt på sin höjd i omklädningsrummet lite diskret. Känns både olustigt och äckligt så jag skickar inte ens med någon handduk åt sonen.
Intressant diskussion det här som jag just upptäckt efter att ha sökt på duschning i skolan. Frågan ”måste vi duscha idag fröken” får jag av många barn, varje lektion, varje dag, vecka efter vecka, år efter år. Mitt svar är oftast ja. Det är lika tråkigt för mig som för barnen att ständigt ha detta dilemma att ta ställning till. Jag gick till min chef (rektor) och frågade hur vi ska förhålla oss till duschning i skolan. Efter mycket funderande bestämde hon att vi bör försöka få eleverna att duscha. Vi har många elever som inte tvättar sig speciellt ofta. De har tyvärr varken rena kläder eller är särkilt rena själva. Många av våra yngre elever får ta ett alltför stort ansvar när det gäller sådant och idrottslektionerna är ett tillfälle där de åtminstone kommer i närheten av tvål och vatten. Vi idrottslärare ombeds också ibland att uppmärksamma ev. tecken på misshandel. Det kan vara blåmärken eller svullnader. Övriga lärare vill gärna att eleverna duschar eftersom det blir nästan outhärdligt att arbeta i klassrum med svettstinkande elever. Vi har givetvis bett om duschbås till omklädningsrummen, men det verkar så lågprioriterat att det inte ens finns på agendan. Jag försöker lösa situationen så att om jag har elever som är obekväma med duschningen så får de gå ut några minuter i förväg och duscha ifred. Så brukar jag lösa problemet med icke-duschning av religiösa skäl. Byta om på toaletten och snabbtvätta sig är också ett alternativ. Det gäller bara att skapa förståelse för detta hos de andra eleverna och det brukar gå bra.
Hej
Hamnade på denna sida när jag skulle kolla om det är ok att bänka en 6-åring för att han har glömt handuken hemma. Han har inga problem med att duscha i skolan. Det var vi föräldrar som packade hans väska och glömde lägga i handuken Han var jätteledsen eftersom han inte fick vara med när andra barn lekte. Jag är så arg och besviken. Vi pratar om mobbning mellan barnen. Vad kallas detta beteende när vuxna sårar. För en vecka sedan hämtade jag sonen tidigare än vanligt. De var ute och lekte. Han tvingades då ha på sig två koftor regnjacka och regnbyxor trots att det var 13 grader ute. Han var genomblöt. Om jag inte hade hämtat honom tidigare , hade de tvingat honom att sitta på bänken resten av dagen för att han var genomblöt. Just nu bara besviken ………….
Vad underbart att höra att fler har samma problem! Min 7åring har ont i magen och går med gråten i halsen till skolan varje onsdag när det är gympa. Han tycker själva gympalektionen är jätterolig, men hatar att byta om inför andra och duscha känns så avlägset att jag undrar om det någonsin kommer vara möjligt. Vi har kämpat hela året med ombytet. Dom senaste två gångerna har han kunnat byta både byxor och tröja (men inte underkläder) och det känns som ett enormt framsteg. Lärarna säger att vi måste börja med duschen så snart som möjligt då det inte finns utrymme för några speciallösningar nästa läsår då gympan börjar mer på allvar. Vet inte hur jag ska lösa detta. Men det är kanske inte så konstigt ändå, min son har stor integritet och trivs inte alls i sådana här situationer då han känner sig mycket utsatt. För övrigt är han hel och ren, tycker inte att det ska vara duschtvång!!
Allt ni skriver är super intressant och alla har rätt på sitt sätt. Idrott står väl för fysiskt aktivitet samt att erbjuda eleverna olika aktiviteter/sporter. Att helt enkelt öppna nya möjligheter, inte minst lusten och den goda vanan av att röra på sig. Hälsa delen har däremot satt lite ”krokben” för innebörden i begreppet Idrott samt fått en del olika tolkningar beroende på vem man frågar. En tolkning kan vara att idrott är lika med god hälsa. Alltså att idrotta/röra på sig är bra för hälsan. Det har blivit ett dilemma kring om eleverna ska/måste/bör duscha eller inte efter fysisk aktivitet (efter man har idrottat) för att få till det med vad Lgr 11 kallar för goda levnadsvanor, som eleverna ska ha med sig längre fram i livet, eller helt enkelt inte ta till sig detta pga. olika skäll och dessa har ni redan nämnt. Håller med att det finns barn som inte är trygga på hemmaplan dvs. i kärnfamiljen och därför blir de ännu mer osäkrare när de utsätts i obekväma situationer, typ dusch i skolan efter idrotten. Blivande idh-lärare, redan utbildade idh-lärare, idh-lärare med lång erfarenhet har ofta diskuterat detta och en del har fått skolans ledning att förstå problematiken.
Det finns skolor som har renoverat sina omklädningsrum enligt många förslag som ni redan har tagit upp här. En del idh-lärare har, efter några verksamma år i yrket, slutat ”brytt sig” om duschfrågan och prioriterad annat som de ansåg vara av större vikt. Andra har tänkt vidare i frågan och gjort speciella överenskommelser. I många fall har idh-lärarna valt att se mellan fingrarna eftersom de kanske inte orkar ta diskussionen med eleverna, dess anhöriga eller ledningen. Ändå finns det elever/barn (som ni också har tagit upp här) som gärna vill hoppa över duschningen av många andra anledningar. En av anledningarna är gruppdynamiken. Här har vi det sociala umgänget där grupptrycket i olika grupperingar kan vara skadligt eller för stor och kan lätt påverka de som redan har en dålig självbild, är osäkra m m. Det finns tack och lov andra klasskamrater som är så pass trygga i sig själva att de helt enkelt struntar i den del av gruppen som påverkar de mindre trygga. De har den inställningen att allt de får lära sig i skolan är viktigt och att de kommer att ha glädje/nytta av det längre fram i livet. Här spelar kärnfamiljen ofta en viktigt/avgörande roll. Samverkan mellan skola och hem behöver fungera bättre. På det sättet anser jag att mycket som upplevs “dramatisk” kan lösas.
Kanske en sidospår, men ändå värd att tänka på kring vilka bekymmer som detta fortfarande skapar hos några elever/barn.
Dans inom ämnet Idrott och hälsa finns mycket väl formulerat i Lgr 11 och det har löst en del av problematiken. Även här finns det elever/barn som inte är trygga eller känner sig helt obekväma när det gäller olika typer av danser. Man vill helst undvika lektioner som innehåller traditionella pardanser eller andra typer av danser. Trots att det står väl uttryckt i Lgr 11, vad eleverna ska kunna i de olika årskurserna, behöver idh-lärarna ändå hitta nya strategier för att få med alla elever på ett lustfyllt sätt när det gäller olika rörelser till musik.
Fint att pojkars problem med nakenhet tas upp. De kan känna mycket mer obehag inför det än man vanligtvis föreställer sig. Min mamma brukade bada mig tills jag blev 9, då fick jag klara det själv och be pappa komma ifall jag behövde assistans. Jag skylde mig sedan dess alltid inför mamma och fann detta lika självklart som att man gjorde det på badstranden. I skolan hade vi igen dusch på lågstadiet, för vi gick i en tillfällig annexskola, men från och med 4:an fick vi börja i stora skolan där det fanns gymnastiksal med dusch. Det kändes litet kymigt att behöva klä av sig naken inför andra grabbar men den känslan försvann undan för undan men det kändes fortfarande litet obehagligt att en vuxen manlig lärare kollade oss. Verkligt obehagligt blev det i 5:an, alltså 11-åråldern, då vi fick en kvinnlig gymnastiklärare. Jag ville inte bli sedd av henne och det tyckte de flesta andra av grabbarna också. Föräldrarna tog upp saken och det bestämdes att fröken endast skulle vara tillgänglig i nödfall och det tycker jag är helt OK men inte att hon ska stå och ”titta på oss”. En gång blev det en incident så hon fick rycka in men då aviserade hon först sin ankomst och de flesta av oss skylde oss då. Så märkvärdigt tycker småkillar att det är med nakenhet och många vill inte ens bli sedda av vuxna män. Tror det skulle bli lättare ifall skolorna införde dushkabiner och slopa det här med öppna duschar. Stort väsenomenliten sak, kanman tycka, men för barn är det här i många fall ingen småsak.
Hade inga problem med det när jag gick i skolan men vet att det fanns någon/några som inte tyckte att det var så kul men å andra sidan på den tiden var det inte snack om som jag sett på scheman idag 10 min från avslutad idrottslektion och 10 min till nästa och två duschar. Inte heller var det som nu nästan kotym med rakade kön och massor av hårsäcksinflammationer som följd. Klimatet var inte i närheten av vad det är nu och pressen inte lika utseendefixerad. Tjejer skönhetsopererade sig inte som nu och ungdomsmottagningarna tog inte emot tjejer med förlossningsskador före de ens fött barn pga våldsam sex. Vad har gjort att det blivit så här? Pornografin som sköljer över oss? Media/reklamen som öser retuscherade kroppar över oss? Sel som GTA5 där man kallar tjejer för könsord och kan slå och våldta de in first person? Jag skulle säga att vi behöver fler närvarande vuxna bra förebilder och ge föräldrar mer tid att vara föräldrar, lärare tid att vara lärare och fritids resurser att arrangera bra aktiviteter (instrument, konst, dans, valfri idrott). Idag sitter enligt senaste rapporten barn 5-15 år i snitt 6 tim/dag framför en eller annan skärm, tonåringar 8! Även om tekniken kan användas till mycket bra är många lika utsatta där och poserar tidigt i brist på uppmärksamhet och vägledning (10% av barnen har någon gång utsatts för någon form av sexövergrepp fick jag veta i Almedalen).
Många intressanta inlägg med beaktningsvärda åsikter och förslag.
Men ingen tar upp vilken betydelse det har att ta till sig något nytt som är mer eller mindre nödvändigt, att skapa förståelse för det och att vänja sig vid det. Allt man inte är van vid är obekvämt, men hur många kommer att klara det respekyive inte klara det om de får en chans att vänja sig innan man avfärdar det som ”funkar inte för mig”?
Varför är att gå svettig ett alternativ som man inte känner större obehag för?
Hela problemet skulle lösa sig om man installerade duschförhängen framför duscharna. Då kunde barnen svepa in sig i en handduk och gå osedda till duschen och ingen skulle ens tänka på saken.
Utöver utsattheten att vara naken i både öppna duschar och ombytesrum brukar dessa utrymmen också vara så trånga att man lät i dessa känsliga situationer hamnar hud mot hud…. Att duscha efter gymnastiken borde inte vara obligatoriskt. Ingen dör av lite svettdoft. Men inaktivitet dödar.
Den dag vi kan erbjuda separata omklädesoch duschbås, såsom ofta campingar har, då kan vi kräva att eleverna ska duscha. Släpp kollektiva duschtvånget! Nu!
Äntligen ett vettigt inlägg om dusch efter idrotten i skolan! Tack Ann-Marie Körling. Jag är utbildad idrottslärare och arbetade i många år som idrottslärare och jag har tvingat elever att duscha med många rent ut sagt dumma, okunnig och direkt felaktiga argument …men med den nya läroplanen och kunskapskravet i ämnet blev det mycket tydligt att vare sig dusch i sig eller vilka kläder man har på sig på idrotten skall betygsättas eller bedömas, utan enbart aktiviteten och kunskapen i ämnet (undantaget simningen , där du måste duscha innan och ha särskilda badkläder på ). Jag arbetar inte längre som idrottslärare men på slutet var jag noga med att lära ut vettig hygien i samarbete med skolhälsovården och påtala att möjligheten att få duscha av sig efter ett svettigt idrottspass finns, om man tycker det skulle vara skönt. Att det är en möjlighet och ett privilegium att vi fortfarande har så mycket vatten så vi kan göra det. Inget tvång ! Vi tvingar inga elever att gå och duscha efter svettiga fotbollsmatcher eller vild lek på långraster. Svett i sig är inte farligt och inte heller lukt . Däremot att uppmuntra daglig hygien och tvätt av kläder i hemmet, är en annan sak. Allt annat är oerhört integritetskränkande och har inget med kunskapsmålen i idrott att göra. Skolläkare och hälsovården i Stockholm har vid flera tillfällen påpekat att det är ett större problem att vi duschar för mycket, med allt vad det innebär. För att inte tala om att vi sitter still alldeles för mycket!