Jag har länkat i facebook om mitt inlägg kring läsning och fick detta fantastisk fina svar där, vilket givetvis plockas in här i bloggen, jag tackar storligen tänkaren och låter er läsa:
Hej Anne-Marie
Jag tittade in som hastigast i morse innan jag började läsa dagens hög av måste-läsning.
Men vad jag tänkte är att man väl ändå kan säga att det är skillnad på vad och hur man läser. Den långsamma läsningen, fördjupningen, kan den jämföras/jämställas med den ofta snabba läsningen i dag? Tänker att det är lite som att kasta i sig en hamburgare på McD (jättegott) eller äta en 3-rätters måltid i lugn och ro … All läsning är bra och orsaken till varför behöver inte graderas, men skilda läsningar kräver och ger olika saker – så därför är ”läsning” ett alldeles för brett begrepp för att kunna diskuteras som ETT.
Måste hasta vidare! Jag återkommer till din blogg en annan gång!
Vad bra och tankvärt.
Läsning kan också beskrivas i termer av den som författat texten. Det är ju inte alltid svårasmält läsning är tungt att läsa.
Just nu håller jag på att läser den ruggiga berättelsen från gettot i Lodz. Steven Sem Sandberg har verkligen lyckats göra en bladvändare av ett så svårt ämne som människors beteende och handlande i en instängt miljö.
Däremot var det något svårare att smälta Herta Müllers berättelse trots att boken var tunn. Det var inget bladvändande där. Om det beror på ordkargheten i hennes språk eller inte ska jag låta vara osagt. Där tvingades man tänka till och det hjälpte att varit i Rumänien för att förstå utsattheten mot Securitate.
Så läsning är aldrig entydigt.
Frågan om läsning är aldrig entydig, utan mångtydig. Jag tror vi ska bekänna oss till läsare, oavsett! A-M
Pingback: Hur tänker du, människa? Och hur läser du? « metabolism