… och Pär Lagerkvist dikt ”Det är vackrast när det skymmer, all den kärlek himlen rymmer, ligger samlat i ett dunkelt ljus, över marken … så långt kunde jag utantill…
och så den här versraden: Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Och så singlar löven ned, regnet multnar dem till marken, solen når över trädtopparna för att försvinna, och kärleken är ömheten som håller våren kvar. Om vi vill, om vi vill. De sista två meningarna är mina tankar och inte Pär Lagerkvist. Så kan man göra. Så kan det bli.