”Man förstår mer”, säger barnen när man frågar dem vad som händer när någon läser högt för dem. Det är intressant. Högläsningen har en stor uppgift, den att locka barnen in i litteraturen. Den häg boken kommer de inom en snar framtid kunna läsa själva.
Lev Vygotskij talar om den närmaste utvecklingszonen, den där barnet befinner sig då barnet kan läsa, men inte kan läsa det jag kan läsa, alltså kan jag högläsa något som ligger inom räckhåll, högläsningsboken finns inom denna zon. Hit kommer barnen en dag, jag ger dem smak på det som finns i de framtida berättelserna. jag lockar med min högläsningsröst. Suktar. Här ska ni få barn. Här kommer en berättelse!
Ofta överger vi högläsningen, då barnet erövrat läskoden. Det är att överge. I detta kritiska att begära självständig och tyst läsning är att överge. En ny läsare måste hela tiden ha följe, ackompanjemang, närhet, näring och få ta del av textvärldarna som finns i böckerna, alltså genom någon annan, i närheten av en läsare.
Nu ska föreläsningen, högläsningen istället bli intensivare, ske oftare. Det är nu som barnet förstår vad läsning är och vad det kan innebära. Det är just nu som barnet behöver läsande förebilder att identifiera sig med, att spegla sig i och att hämta läslust ur.
Det är mycket allvarligt att lämna barnet ensam med sin läsning. Läsningen är inte självklar. Läsningen ligger framför barnet. Koden knäckt men sen då?
Det är som att få klätterredskap, men inte själva utbildningen hur att använda dem, och sedan få se och möta K2 ensam. Ingen tar sig upp för stora hinder utan stöd och hjälp, kartritare och kartsökare och i gemenskap med någon som kanske varit där eller åtminstone klättrat upp på ett litet berg, kanske Kebenekajse. En nybliven läsare förväntas förstå texter som de omöjligt kan förstå ensamma.
Hur ska barn som lärt sig läsa lite förstå att läsa mycket och mer om vi inte ger av det vi själva kan. Högläsa är att ge ordförråd, ge berättelser och vara generös med språket.
Så ser jag det!
Denna text skrev jag för länge sedan, 2002, och den finns i sitt ursprung i boken LÄSLUST & LÄTT LÄST – Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 79
Pingback: ”Du kan inte läsa” och sen då? | Anne-Marie Körling