Jag bestämde mig – alltid ringa hem och berätta om det som är bra

Jag bestämde mig för att alltid anta ett annat perspektiv efter ett möte med en förälder för många, många år sedan.

Jag hade lärt känna en ung kille. Han var så hjälpsam mot mig och mina tre små barn. Alltid höll han upp någon dörr. Alltid log han vänligt mot mina små ungar. Alltid hade han en vänlighet till övers. Han var van att ta hand om barn. Så han spelade fotboll och lärde min yngsta att sätta bollen i nätet. Ja, han växte upp samtidigt med oss. Vi träffade honom i en öppen verksamhet som fanns en gång under det ljuva åttitalet. Han hade en liten fristad där. Skolan gick så där. Jag vet att han inte kunde läsa som de andra. Jag vet att ett plus ett inte alltid blev två. Jag vet att han var i famnen på skolans ”busar” och jag vet att han ledsagades av etiketter om hur han var och han aldrig fick möta en människa som kunde se honom som den han kunde bli om relationen etablerades.

Då jag av en händelse mötte hans mamma måste jag berätta om hennes son. Hur fin jag tyckte han var och hur mycket han kunde ge till mina barn. Hon tittade på mig med förundran och misstänksamhet:

– Du talar nog om fel person, sa hon.

Men, men svarade jag. Det var inte fel, det var hennes son jag talade om.

Hon svarade:

– Jag har aldrig hört något gott om honom från någon. I skolan berättade de om vad han inte kunde och ju högre upp i stadierna fick jag höra om hur illa han uppförde sig. Till slut vågade jag inte tro på min egen son hemma, jag började hitta felen jag också. Så du är nog den första som sagt något gott om min son. Ja, så mycket kan man ta ifrån en förälder, rätten att tänka om sitt barn och tro på det barn man själv har. Jag var nog inte tillräckligt stark för att tala med skolan.

Och jag tycker skolan har ett synnerligen viktigt uppdrag att ringa hem och berätta om hur eleven lyckades med detta eller detta, hur eleven lyckades med att hitta i kartböcker och att eleven äter med sådan aptit och att engelskan verkar vara något som intresserar.

– Ja, det var vad jag önskar hälsa från skolan idag. Ha en trevlig kväll.

Denna synvända! Denna synvända!

Det här inlägget postades i Misstagen, Sorg. Bokmärk permalänken.