Läsa för livet! Undervisa för att läsa för livet!

Det är allvarligt att inte bli textmedveten och textinkluderad. Fler elever hamnar utanför text och i en farlig marginal där utanförskapet ökar för varje år i skolan. Texterna blir svårare, mer komplicerade med ökad textmassa och fina trådar av hänvisningar till andra texter och … kan man inte är det ett utanförskap som gör ont i själen. Jag kan inte läsa blir en skam och något man försöker dölja.

Skolan ska vara generös tänker jag alltid. Vi kan inte tänka ”kan inte” utan tänka ”lärare kan ge fler ingångar till text” och hur vi undervisar i text måste vara en pedagogisk tanke som finns i skolan och ständigt uppstår och har utrymme i de pedagogiska samtalen. Alla förslag till hur att undervisa i text måste delas mellan lärare.

Textbegreppet i kursplanerna är stort. Text är så mycket mer än texten du läser här. Text är rörelse, film, teater, litteratur, samtal, lyssnande och muntlighet. Texten framför eleverna är ofta stum och ska begripas genom en enda genomläsning. Vi förlorar eleverna i den undervisningen där vi tror oss ha givit textdiskussion men inte fördjupat den.

Jag tänker på hur jag utvecklade mina textlektioner. Det betyder att allt är text. Och hur jag förhöll mig till den skrivna texten, den som fanns överallt och den som eleverna måste förhålla sig till. Du får gärna använda mina tankar och mina lektioner som bollplank till dina egna. Jag förde ständigt en dokumentation över de frågor jag ställde mig i mitt klassrum. Jag skrev under alla år ned mina frågor och de kom att bli många, många och jag undersökte dem i klassrummet. Så här kunde några av frågorna se ut och jag kom att titta genom dessa frågor:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så här gjorde jag:

 

 

 

 

 

 

* Jag högläste ett kort stycke ur skönlitterära böcker vid varje lektionsstart. På detta vis fick eleverna höra en mångfald texter och de fick ingångar till böcker de själva inte skulle hitta till. Högläsningen varade mellan 1- 2 minuter. Den började alla lektioner. Den omslöt all form av genrer. Eleverna kom att ge mig texter ur sina böcker för att jag skulle bidra till delandet av litteratur.

* Jag högläste varje dag en bok. Jag varvade med litteratur som kunde ha en början och ett slut under samma stund till att bli en bok med större omfång och med annat innehåll. Jag började dagen med högläsning och avslutade dagen med högläsning. Högläsningen utförde jag på flera sätt. Det finns många sätt att högläsa på.

* Eleverna får ha en samtalspartner och en diskussionspartner. Samtalspartnern kan vara den som är intill. Med den personen kan du alltid småviska, visa och dela text, fråga om betydelse tillsammans med. Diskussionspartners organiserade jag för. Det betydde att jag satte ihop elever för att diskutera text. Det kunde betyda en 15 minuters samtal med vem som helst. Det tog lång tid att få eleverna att känna sig trygga så jag byggde upp detta system under lång tid.

* Jag tillät alltid spontana textdiskussioner och lärde eleverna att föra dem utan att störa läsande eller arbetande elever som satt med andra dilemman.

* Eleverna fick olika uppdrag att lyfta fram meningar ur sina böcker och dela dem med resten av klassen. Eleverna kom efter en tid att göra egna förslag på vilka uppdrag vi skulle ha för att dela meningar med varandra. Meningarna skrevs upp på blädderblock och arbetet blev spontant, man skrev upp en mening då man fann den och gick till de tre blädderblock som fanns och skrev upp sin mening. Detta gjorde att vi hade mängder av litterära meningar att diskutera, analysera, undersöka och lägga oss i. Uppdragen kunde vara – Hitta en mening med många skiljetecken i – Hitta en mening som du inte förstår – Skriv upp en mening som är en fråga – Skriv upp de engelska meningarna som författaren använder sig av i den svenska texten – dela med dig av en mening som gjorde dig glad – osv. Meningarna var många och dessa lästes upp av oss alla, högt och modellande. Vi skrattade ibland, vi undrade ibland och vi ifrågasatte ibland. Det blev mycket diskussion om meningsuppbyggnad och grammatik. Blädderblocken sattes sedan upp på väggarna och tjänstgjorde som förslag till skrivande. Eleverna fick alltid låna text av någon annan.

* I min undervisning hade jag dagligen en text som eleverna skulle läsa. Den kunde vara om vad som helst. Den texten högläste jag först. Sedan fick eleverna läsa två och två. Eleverna fick lyssna till texten då klasskamraten läste och diskutera det som kom i fokus då. Därefter högläste den andra eleven texten och den som innan hade läst fick lyssna. Oftast kom eleverna att prata om olika saker de fann i texten när de gjorde detta. Detta gjorde vi varje dag under alla de år jag var lärare i klassen. Eleverna kunde komma med förslag vilka texter som skulle delas. Oftast var texten ett utdrag ur en skönlitterär bok och omslöt två sidor.

* Vi dramatiserade dagligen litterära texter, matematiska texter och jag fann flera undervisningsmöjligheter hur att göra texten kroppslig och rumslig. I love sprak (UR) har en liten inspelad undervisning i programmet Hur man startar en språklektion där du kan se detta genomföras.

* Eleverna var fria att röra sig mellan texter, det betyder att de fick röra sig i rummet för att hämta böcker (som det fanns i mängder) och de fick fråga sina klasskamrater som de fick läsa och dela deras skrivande innehåll.

 

 

 

 

 

 

* Alla elevtexter höglästes i olika konstellationer, i par, i nära dialog med läraren, inför hela klassen, individuellt som på fotografiet. Jag tror att källan till all läsning är att eleverna får ingå i begreppet text, de är själva sin text och de utvecklar sitt lärande i text, de är själva textproducenter och de har rätt till sitt eget ord och sin egen röst.

 

* Ord vi grubblade på var alltid välkomna att lyftas in i undervisningen. Jag hälsade varje dag eleverna välkomna med ett ord som satte deras tankar i gungning. Oftast var mitt ord hämtat ur den högläsningstext jag inom några minuter skulle högläsa. – Godmorgon och välkommen O, säg orden – ve och fasa! Ja, eleverna sa och skrattade till när ordet eller orden senare dök upp i högläsningstexten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

* Eleverna fick lägga sig i sina texter. Denna undervisning tog sin början 2002 och den har jag utvecklat sedan dess. Eleverna får själva kopiera sitt inlägg, alltså ta en sida ur sin bok och skriva in sina synpunkter på detta kopierade blad. Vi delade alltid med oss av det vi tänkt och tyckt. Lärandet utvecklades och jag fick syn på elevernas förståelse och de frågor de stannade till inför. Där deras tänkande krävde utrymme och samspel. Detta har jag skrivit om i Kiwimetoden samt i Nu ler Vygotskij, ja lite i Vägen till skriftliga omdömen också.

* Jag värnade samtal om textrörlighet. Det betyder att elevernas associationer till deras verkligheter beaktades som text. Om eleverna kan knyta an till sina verkligheter går texten att omsätta och få vidgad förståelse. Den textrörlighet som handlar om att eleven känner igen innehållet men som film eller teater, eller som en reklamsnutt eller i ett spel uppmuntrades.

* Varje dag läste jag individuellt med en elev, följde läsningen, gjorde läsanalyser och återgav läsutvecklingen för och med eleven. Text var ständigt i fokus. Dokumenten ägde eleven, själva underlaget för läsanalysen var sedan elevens. Eleverna frågade ständigt om detta lässamtal. Så fort jag kunde skapade jag möjlighet för individuella samtal i klassrummet. Eleverna konstruerade listor för att få komma på detta samtal. Det hölls i klassrummet när alla andra elever var där. Ingen dold aktivitet med andra ord.

* Jag var ständigt läsande själv. Jag hade alltid med mig min egen bok för att visa att jag läste och jag kunde ibland sitta djupt försjunken i min bok då eleverna läste. Det gjorde det hela så mycket mer förtätat. Jag visade också hur jag måste dela och fråga om min text och dess innehåll. Jag hade också behov av att dela med mig. Då högläste jag. Så fick också eleverna göra.

* Skolan har ett mycket viktigt uppdrag. Den att ge text som visar något annat än reklamtexter och rubriker. De texter som vidgar livskänslan och ger ett fantasiutrymme för eleverna att lyftas in i. Text vidgar medvetenheten och vidgar samhörigheten. Jag ser vårt uppdrag i skolan som mycket angeläget. Jag bryr mig inte om ifall föräldrar läser eller inte, om pengarna finns eller inte, om det är si eller så. Jag läser, delar, undervisar och skapar text ihop med mina elever. Det är mitt uppdrag. Och jag gör det för att det förändrar själva livskänslan. Språk är makt. Språk är identitet. Språk är …

This entry was posted in Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Redskapen, Skolorden, Skolrättigheter, Strategier, Styrdokumenten, Svenskämnet. Bookmark the permalink.

3 Responses to Läsa för livet! Undervisa för att läsa för livet!

  1. Pingback: Läsning - lenalorentzen | Pearltrees

  2. Filippa says:

    Hej! Jag är idag tillbaka på jobbet efter ett drygt års mammaledighet med mitt andra barn… läser din blogg igen efter ett års bortavaro och klickar vidare på de blogginlägg du länkar till. Tycker så mycket om (vårt yrke!) din blogg och ditt sätt att skriva och beskriva vardagen som lärare och som läsare :) Jag är lärare på gymnasiet men brukar också ofta läsa högt för mina klasser och jag vet att de uppskattar det. Bland annat har vi läst Lagerlöfs Herr Arnes penningar högt tillsammans i klassrummet, mestadels jag men även ett par frivilliga elever.
    Ha en bra dag! Med vänlig hälsning Filippa

  3. Anne-Marie Körling says:

    Hej, så glad jag blir. Välkommen tillbaka till arbetet. Välkommen tillbaka hit också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>