Jag läser Tranströmer. Jag tänker meningar. Jag tänker i bild. Kanske fotografier. Kanske i ett bildspel. Kanske som målningar. Jag tänker träd. Jag tänker lektioner. Jag tänker ämnesöverskridande. Jag tänker trädcell. Jag tänker trädkrona. Jag tänker stam. Jag tänker grenar. Jag tänker kursplan. Här är Tomas Tranströmers diktade meningar om träd. Det är trädet jag tänker på. Och undervisningen:
- Resenären står under trädet.
- Plötsligt möter vandraren här den gamla jätteeken, lik en förstenad älg med milsvid krona …
- Likt kopparlurar trädens krökta rötter ger ton och löven skingras förskrämda.
- … från trädtopp till trädtopp …
- Granen står som visaren på ett urverk, taggig.
- I mörka trädet ett löv som vänder sig.
- En skog på marsch!
- Fåglarna skakar i trädet.
- … och ett träds lugna steg, ett träds lugna steg.
- Den som ligger på rygg under de höga träden är också däruppe.
- Men först kastanjeträdet, dystra som om de förberedde en blomning av järnhandskar …
- … de glesa trädstammarna har färger nu …
När man genomför undervisngar av detta slaget måste eleverna få prata ofantligt mycket om de meningar de möter. De behöver också se massor av träd, kanske i verklighetens skog intill skolan, den på kullen, och i bilder som läraren projecerar i klassrummet. Det går att skapa en skog bland eleverna. Det går att lukta på träd. Det går att tänka stort.
Undervisningen spänner över textsamtal, geografi, biologi, bild och kan resultera i en fantastiskt berättelse om träd och människor. Låt eleverna tänka om sina textrader och låt dem beskriva sitt målande.
Så frikostigt du delar med dig! TACK!