Jag är hemma och harklar mig. Jag övar mig i att högläsa. Harklar mig och sätter igång.
– Hitta din väg!
Jag läser en lättläst bok. Plötsligt slår det mig att vi också ska högläsa lättlästa böcker. Jag märker att då jag läser får jag extra tankeutrymme i mitt huvud. En slags luftighet där medskapande, kreativitet och textrörelse kan rymmas. Det är då jag högläser jag upplever detta. I tyst läsning är jag inte lika kreativ. Jag tror på högläsningens mellanraderupplevelser. Jag tror på rösten som tolkar. Jag tror på gemenskapen. Så jag funderar på ordet: Lättlästhögläst!
Och orden får tyngd där jag lägger min röst!